Aftonbladet – 1 november 1859, sida 2

dagar skådat på Bosforen, der Asien och Europa gästa bos hvarandra i oafbruten fest. Första åsynen åf Svarta Hafvet: mörkt, :hotande, Medea-likt — hut Jag vill ej se mer deraf; jag har sett nog. Det var från Bujukdere vid Bosforen. Andra åsynen: Aftonsolen lyser på en stad af hvita segel, simmäande i fjerrån på himmelsblått djup — kan det vara Svarta Hafvet? Har Medea blifvit rom och god? Dit up; dit upp att se undret på närmare håll! Kaiken med den amerikanska örnen och de vackra prinsessorna. m. ff. flyger öfver Bosforens lugnade vågor mot det sollysta tjerran. Såsom tvenne utsträckta armar följas Asiens och Europas stränder åt, men de bli allt ödsligare, höjderna högre, vildare och slutligen öde. Sista ,Chateau dAsie och Chateau dEurope resa sig med höga fyrtorn såsom till helsning och-afsked, och stränderna upphöra med ens för att ge rum åt en ofantlig, oöfverskådlig, på alla sidor sig utbredande vattenmassa. Detär Svarta Hafvet, namnkunnigt för stormar och mord. Men det är lugnt nu och skönt i sin omätlighet. Hundratals hvita segel svälla på dess djup, och mäktiga ångare kasta sina rökmassor i fjeran mot horisonten, vid hvilken framskymta orter med dystra minnen: Varna, Odessa, Sebastopol, Trebizond, Sinope, Minnen, värdiga Svarta hafvet! ; Men stig upp på den så kallade Jättens kulle eller på den genuesiska fästningens höjd och se detta haf och Bosforens taflor på en ång, och du måste utropa: herrligt, måkaöst! Vidare de vrålande derwischerna i Scutari, hvilkas oriml ga och ohyggliga upptåg man glad att en gång ha sett, men som man gerna ville betala något för att slippa se en äng till. öulgurlu med dess folkfester och makalöst köna utsigter! Jag fördes dit (liksom till derwischernas spektakel) af min vänlige, unge! Jandsman vid svenska legationen i Konstantinopel, baron Lave Beck-Friis. Svenska lega