Aftonbladet – 1 november 1859, sida 2

tron på koranen, på dess allvishet och alltill räcklighet; och dermed äfven tron på dess profe och på det sanna i hans lära. Reformen; ty fol ket förstår den ej, och har ej tro till de män. som skulle utföra den. Och det med rätta; ty dessa män tyckas ej sjelfva tro på den. Reschid pascha, dess förnämsta man :uöder nuvarande sultan och hans storvizir, arbetade såsom det syntes med redlig ifver derför under den förstå tiden af sitt välde; men under de sednare åren arbetade han för sig sjelf och dog — omätligt rik. Detta hans sednare arbete synes vara det hufvudsakliga hos statens styresmän alltsedan, dels i buf vudstaden, dels i provinserna. v.Om sultanen vissteb; säger menige man der, som ännu tror fullt och fast på sultanen såsom på något mer än Guds skugga på jorden! Sultanen! Låtom oss kasta en blick tillbaka om tjugo år. Sultän Mahkmouds stormiga och blodiga regering var förbi. Han hade afhuggit de feodala välden, som i Turkiets skydd hade upprest sig mot Turkiet, afhuggit dem med deras hufvuden, den fruktade Ali paschas af Janina främstbland dessa; han bade segerrikt bekämpat Mehemed Ali, Egyptens vicekonung; Han bade utrotat janitzjarerna, genom eftergifvenhet och fred dämpat de uppror, som han ej kunde dämpa i blod; och drifven kanhända lika mycket af sitt snille som af en tvingande nödvändighet, hade han innom sitt nu lugnade rike inträdt på reformernas bana. Det murkna gamla der skulle ersättas af det nya, hvars kraft han nödgats erkänna när han såg sig slagen, och betvingad af de europeiska mak:.ernas vapen och vilja. Då komiän en stortå, lena sista, och den var dödens. I delirium ;refnens slutade sultan Mahmoud sitt lif. Hans son och tronföljare var helt ung, ej jugofår ännu. Man kände honom icke och visste icke hvad han var. Frågande såg man ;å bans thronbestigningsdag upp till den bleke aglingen och anade godt af bans milda utryck, hans nästan vemodiga leende. Det ar en julidag. (Slutet följer.)