Aftonbladet – 1 november 1859, sida 2

uppträda, utan, nöjd med de rika lagrar hon längesedan förvärfvat, låta sig endast fortfarande saknas, i stället för att ännu någon tid låta sig åter applåderas; ty det ligger i sakens natur, att der dock förr eller sednare infinner sig ett ögonblick, då den traditionella hänförelsen börjar gifva vika för kritiken, och dåpubliken; ofta ganska plötsligt, får ögonen upp för den sanning, att föremålet för dess beundran dock under loppet af tio och tio år blifvit (verkligen!) tio och tio år äldre och att scenen minst af allt är detta de saligas land; der ett fruntimirner behåller en evig ungdom. Men som sagdt är, ännu är fru Heiberg. icke blott mycket af den fordna fru Heiberg och en aktris af stor och bländande falang (bästa beviset derför är att hon — det medgifves, på eft mästerligt sätt sekunderad af fru Södring — förmår att hålla uppe en så pass genomprosaisk komedi som Sheridans School for Scandal), utan hon skall äfven utan tvifvel vara och förblifva en utilite af första rang för den förr eller sednare kommande period, då äfven den snillrikaste och mest begåfvade aktris injuria temporum plägar så småningom öfvergå till klassen af akiningsvärdheter, i stället för af — oemotståndligheter. Bakom den kongl. teaterns ridå lär i detta ögonblick utageras en liten ytterst delikat principfråga, hvilken satt allehanda betänk-ligheter, konsiderationer, äfven små jalousier i mycken rörelse. Det gäller att få afgjordt: Kan en dansös, som fordom uppträdt på ett simpelt förlustelseställes lumpna bräder, efter att hafva genomgått en klassisk skola och blifvit behörigen purificerad, uppträda på en kongl. scen, utan att denna deraf. tager. någon skada till sin honnör? Saken angår en liten täck och intagande engelsk danserska, miss Agnes Aealey, som de sednaste åren med stormande bifall uppträdt i Tivoli, derefter erhållit konstens högre invigning af mästaren Bournonville och nu aspirerar att några gånger uppträda på den kongl. scenen förrän hon begifver sig till Stockholm, der hon lärer ha ett engagement att vänta. Ben af mångåriga sceniska meriter, med värderad talang och kongl. fullmakt, utmärkt vackra ben utan all fråga och af en plastisk fulländning, sägas hafva ställt sig på kors deremot, och saken är ännu i denna stund oafgjord, liksom den om. ministårens afgång, och frågan Hall contra Berling; emellertid hoppas man att Boutnonvilles energi skall förmå att skaffa den vackra sökanden rättvisa. Är det då för ett par väl modellerade iruntimmersben så oöfverkomligt att hoppa från Tivoli till kongl. operan, då det deremot ges exempel nog på att det låtit sig ypperligt verkställa att ifrån ifrån en kongl. opera göra vida, vida större hopp? — — Casinoteatern sarälar hvarannan afton fulla hus med ett stort och med mycken lyx utstyrdt lyriskt drama af BE. Bögh, Esmeralda. Det är åter en. dramatisk bearbetning till. de många, som blifvit gjorda förut, af Victor Hugos Nötre-Dame; den är i det hela taget ganska lyckad och lemnar ett nytt bevis på Böghs dramaturgiska savoir faire; titelrollen uppbäres på ett lyckligt sätt af Amalia Price, en syster till kongl. operans berömda dansös och en af Casinos sanna magneter. Folkteatern har några veckor lefvat på sina Marmorqvinderp. (det bekanta franska, något slippriga demi-monde-stycket les filles de marbren); denna scen har eljest blifvit företrädesvis dansant i de sista tiderna; för ögonblicket är det systrarne Gunnis (också, liksom systrarne Healey, några unga engelska dansöser) som der med sina pas tördrifva för åskådarne en munter stund mellan akterna. Den riktning, som härstädes sedan flera år gjort sig i åtskilliga stycken gällande till hvad man skulle kunna kalla konstens demokratiserande, det vill säga de mera ädla tidsfördrifvens och förströelsernas tillgängliggörande för den större massan och till ett lågt pris, har framkallat ett nytt etablissemang, som blott för få dagar sedan öppnades under namn af Apollosalen; Det är ett slags Concert Musard, ämnadt att under vintermånaderna träda i stället för de så populära sommarkonserterna i Tivoli, Alhambra och Sommerlyst utanför stadens portar. Lokalen är i stadens sjelfva centrum, vid Östergade, och består af en rymlig och med förgyllningar, speglar och gasbelysning rikt utstyrd musiksal, hvartill sluta sig flera rum: med :buffeter; Linckes orkester, en .med Lumbyes rivaliserande, utförer här hvarje qväll en serie af symfonier, potpourrier och dansmusikstycken. Inträdesafgiften 16: skillingar. För en mängd folk är detta en ypperlig tillflykt för att behagligt fördrifva sin qväll; och som man här i Köpenhamn skall gå bra besynnerliga vägar för att ej passera Östergade; såframt man eljest är ute för att flanera, kan intet ligga beqvämare till för ens silfvermark än just detta åt Apollo helgade rum. Också, då jag i går besökte stället; var det! proppfullt af medborgare och medborgarinnor; Kvilka med synbart välbehag kring de små borden förtärde sitt smörrebröd). och smuttade på sitt tå eller sitt bäjerska öl till de lekande tonerna af en förträlligt utförd strausservalsg, Fru Nissen-Saloman uppehåller sig för ögonblicket i Köpenhamn , och ämnar i morgon låta höra sig i ett divertissement å kongl. operan. Om jag ej misstar mig, har den intressanta svenska sångerskan Signe Hebbe äfven i dessa dagar gästat vår stad, dock en