Aftonbladet – 29 oktober 1859, sida 2

der, visserligen icke på bästa sätt; men de af dagatagas dock ingalunda våldsamt, såvida de icke förgå sig svårt mot seraljens lagar eller, i harm och afundsjuka, sjelfva göra hvarandra den otjensten eller — tjensten. Seraljens udde, uteslutande Storherrens egendom, omfattar i sin betydliga omkrets fiera palatser, parker, trädgårdar, kiosker och stora gårdar med prydliga brunnshus.. Den Ottomanska porten, den Stora porten (som emellertid 1cke på något sätt är märkvärdig för storhet eller skönhet) står på höjden här, och genom denna port går mantillstorvisirens och de öfriga mimstrarnes byråer, konseljens sal, m. fl. styrelsens salar och rum. Sultan-n har från sin kiosk en hemlig dörr och gång, hvarifrån ban, när han vill, kan osedd gå till rådsalen och bevista sina rådsherrars församling. Janitzjarernas palats är en stor, icke långt ifrån seraljens udde belägen byggnad, i hvars salar man, till sin förvåning och sitt nöje, finner afbildningar, i naturlig storlek och full kostym, af dess fordna, nu för alltid försvunnna befolkning. Dessa bilder äro så förträffligt gjorda — af europeiska artister — och se för det mesta så excentriskt fula och grymma ut och ha derjemte så myckeu individualitet, så mycken natur och verklighet, att man är färdig blifva rädd för dem, och är helt glad att tänka, det de äro — af vax. Kostymerna ära likaså excentriska och ofta bögst komiska, turbanerna himmelsstormande. Det var denna fruktansvärda kår, fruktansvärd för veziren och amiralen så väl.som för kockarne och konfektbagarne, hvilkenlänge höll Stora porten i schack. Den blef storherrarnes öfverherte, mördade sultan Selim och sultan Mebemet vid hans broder Mahmouds sida: satte denne sednare på thronen, och trotsade honom sedan i dagligt stigande öfvermod. intilldess ban, bård vorden genom hård be