Aftonbladet – 29 oktober 1859, sida 2

framstupa ned fpå knän och händer. Derpå stiga de alla med ens-upp; kåporna afkastas, och i långa, vida, hvita kjortlar och korta, hvita jackor med långa ärmar, begynna de vända sig rundt omkring såsom snurror, först en, så två, tre, fyra efter hvarandra, tills alla, — några och trettio till antalet — äro i rörelse, , eller. -svängande.. med uträckta armar, vändande kring sig sjelfva, men derunder äfven flyttande sig i ring inom rotundan, ständigt från venster till höger. De flestaaf de kringsvängande. äro äldre män, de flesta fula, med ett dumt, tungt. uttryck, och se ut som -om de förrättade ett tungt dagsverke. Svettdroppar perla på mångens panna, ögonen äro nedslagna, men rörelsen ändå märks. värdigt lätt och liksom; naturlig. En endaaf de svängande en lång yngling om 20 år, har ett skönt utseende, och hans uppåt riktade ansigte, med -halfslutna ögon, har ett verkligt extatiskt uttryck. Man skulle kunna tro att han, drucken af Allahs betraktande, vänder omkring utan. att längre se-eller veta något om jorden. Detta skall väl vara meningen af denna dans. Men på de öfriga dansande kan man ej ana: det; en klumpig gestalt, som vill härma den: sköne ynglingens uttryck, ser fånig ut; Emellan de hvirflande dansarne går den mörka presten, med långsamma steg och nedböjdt hufvud, ej (såsom mig synes) utan en hemlig aktsamhet att icke få sig en hurtig örfil af de förbisvängande händerna, Det lyckas emellertid. Efter vid pass en qvarts timma upphör dansen hastigt och de dansande stå orörliga på sina platser. Derefter. komma böner dels af den svartklädde presten, dels af den yngste af tremannarådet fonden. Derefter åter dans. Detta upprepas sålunda fem å 6 gånger. FR (Forts. följer.