Aftonbladet – 28 oktober 1859, sida 3

penbildning, utan en bättre sådan, än som nu kommer de 3 procenten till del, af hvilka den större delen, nemligen beväringen, saknar de nödvändigaste elementerna för en krigsduglig trupp — tillräckligt befäl och nödig -öfning — så att den snarare är ett på papperet, till nationalmedvetandets lugnande trambesvuret fantom än en lefvande verklighet: Svenska hären skulle bestå utaf följande trenne, organiskt med hvarandra förenade hufvudafdelningar: Stamtrupperna, de indelta och de värfvade regementerna, utgörande en styrka af omkring 36,000 man; Beväringen, fem åldersklasser (21—26 åren), som, när de af beväringskomiten föreslagna ändringarne i kassationen vidtagits, komma att utgöra omkring 100,000 man; Landtstormen, utgörande de ur beväringeu utträdda åldersklasserna från 26:te till 50:de året, hvilka, sedan de från krigstjenst nödvändigt befriade eller för krigstjenst oduglige, likasom de utfattige och i allmänhet den lösa befolkni gen, blifvit frånräknade, kunna anslås till minst 260,000 man. Stamtruppernas, beväringens och landtstormens gemensamma grundval måste vara ett genomgripande system för svenska ungdomens rysiska och militära uppfostran. Mycket har talats och skrifvits, men föga innu blifvit behjertadt i detta vigtiga ämne. I sanning, gåfves det i landtförsvarsbudgeten en rubrik, till hvilken folket med glädje borde skatta, så vore det till sin ungdoms fysiska och militära uppfostran. Omkostnaderna för det ändamålet vore bland alla utgifter till försvarsverket de mest fruktbätande: de vore i ordets egentliga bemärkelse produktiva, ty de summor, de toge i anspråk, skulle återvända till statsorganismen, som ett renare, friskare, i ungdomens ådror: spelande blod, som rosor på kinden, eld i ögat, kraft i musklerna och mod i hågen, som en förhöjning af nationens fysiska och andliga lifskraft, visande sig i en ståtlig ynglingaskara, hvilken, när den inträdde i beväringsåldern, redan vore utbildad för krigareyrket och färdig att emottaga den fulländning, hvaraf dettai sin nuvarande utveckling är mäktigt. Att hvarje försvarssystem, det må för öfrigt vara gestaltadt huru som helst, har sin enda rationella grund i en tjenlig uppfostran af det uppväxande slägtet, ligger i sakens natur och erkännes nu af alla partier. I Preussen, der det utskrifna manskapet från 21 till 24 år hålles utan afbrott kaserneradt eller i läger och under dessa trenne år dagligen från morgon till afton öfvas i vapnens bruk, har man likväl funnit detta vara otillräckligt och, då man i dessa dagar velat bland trupperna införa militär-gymnastiska öfningar, insett att dessa: borde börja och med allvar bedrifvas redan i skolorna, hvarföre-ock den nuvarande preussiska ministeren har. under arbete ett förslag till gymnastikens utbredning öfver stad och land, dess ingående i kommunallifvet samt i ett moraliskt och fysiskt framåtskridande) skolväsen. I Schweiz se vi en stat, der ungdomens militära uppfostran blifvit en verklighet och burit frukter, hvilka folket till intet pris vill vara beröfvadt och förutom hvilka dess härväsen icke yskulle kunna bestå — der kadettinstitutidnen; omfattande städernas alla publika skolor, blifvit regeringens, officerkårens och folkets älsklingssak och gossehären dess ögonfägnad, som illustrerar de årliga nat onella festerna ochsgifver dem en egen hänförande prägel. Sverge, hvars finanser icke tillåta att, såsom Preussen, Frankrike, Österrike och andra länder, hålla en stor armå oupphörligt under fanan och i kaserner, fästningar eller läger innesluta flera åldersklasser af befolkningen — Sverge är af naturen anvisadt och skall en dag, om ej af annat, så af nödvändigheten, blifva drifvet till att omfatta ett försvarssystemi, hvars grundsats är den, att ungdomens fysiska och 1 sammanhang dermed militära bildniug skall ingå som en hufvudsak i hela vårt uppfostringsväsende, ställas under statens uppsigt och på statens bekosimnad befordras. Att undanrycka arbetet hundratusentals kraftiga armar och under flera år öfverlemna ungdomen åt ett i många afseenden förstörande kasernlif — från det systemet har Sverge genom sin fattigdom till all lycka blifvit förskonadt. Men de uppräknade. staterna. skulle icke heller ha antagit ett sådant system, ox de ej funnit det nödvändigt i och för det utskrifna manskapets militära utbildning. Österrikes, till en stor del halfbarbariska stammar behöfva dertill. en tid af 8 år; Frankrike anslår 4!, års daglig vapenöfning åt sin af naturen krigiska och intelligenta ungdom; Preussen, som dömer sitt unga manskap till tre års kasernlif, är, som nämndt, likväl drifvet till att upptaga grundsatsen om gymnastikens och militärbildningens införlifvande med skolväsendet, hvilket för Preussen är desto lättare, som denna stat — jemte Schweiz och näst dem. de skandinaviska länderna — gjort mer än npågon annan europeisk stat för sitt undervisningsväsendei allmänhet. För Österrike, med dess försummade folkuppfostran, är upptagan-. det af samma grundsats för närvarande omöjligt, och dess militärskriftställare erkänna det med bedröfvelse, .emedan det nu gällande systemet, trots tjenstgöringens utsträckning till åtta år, är oförmöget att bilda .sådana soldater, som kriget i sin nu fortgående riktning kräfver, nemligen icke automater, utan kraftigt utvecklade, med blick, omdöme och sjelftillit utrustade personligheter. Sådana kunna endast skapas genom uppfostran från gosseåren, och om ett undantag, från denna regel gifves, så är det uteslutande med den franska ungdomen, hvilken dock temligen tidigt inträder i armån, och hvars hela inöfning, allt ifrån den dag, då ynglingen får, geväret i hand, går ut på att utveckla hans militära intelligens, stärka hans lemmar genom gymnastiken och göra honom innerligt förtrogen med sitt vapen. Men då Sverge, såsom vi veta, är oförmöget att gifva sina truper en så långvarig öf-Å ning o dat är endast an sme witvarNd otur: