Aftonbladet – 28 oktober 1859, sida 3

I disponera öfver deras såväl fasta som lösa -legendom, i händelse besittningen af sådan egendom skulle vara oförenlig mcd den nya regeringens lagar. Gazeta Piemonteze offentliggör ett dekret, hvarigenom finansministern bemyndigas att upptaga ett lån af 100 millioner lire medelst försäljning af statsobligationer. Huru kan Sverge bevara sin sjelfständighet? (Forts. fr. gårdagsbl.) Omgifna, som vi i dag äro, af det lifliga, rastlösa framåtskridande arbetet i fredens kraftToch lyckobringande värf, är det kanske endast sällan vi egna en stund åt betraktelser öfver vår politiska trygghet. Men: när detta sker, huru ofta förnimma vi då icke uttryck af en sådan misströstan, desto starkare ju sakkunnigare de män vilja vara, med hvilka vi samtala ! Huru sällan möter oss .j det friska, manliga sjelfförtroende, som är grunddraget hos lefnadskraftiga folk! För att vederqvickas af detta sednare, måste min vända sig till bonden, som le:ver på sin teg i lycklig okunnighet om både stormakter och diplomati, men i hö a tankar om svensk tapperhet och uppoffringsförmåga. För honom vore deti. obegripligt, om vi sade att vårt oberoende, vår frihet hvilar på tre procent af vår befolk1: ning, hvilka man gifvit vapen i händerna och någon otillräcklig öfning uti att sköta dem. Han kan icke tro, att Sverge är förloradt, om också dessa 3 proeent blefve till sista man nedgjorda af fienden, så länge Sverge utom dem eger en massa vapenföra söner, som vilja strida för sitt fosterland. Och finge han veta att denna återstående, stridbara och offervilliga befolkning belöper sig till öfver 400,000 man, en styrka större än någon, som jordens väldigaste stormakt kan kasta öfver våra gränTser, då skulle han kalla det nesa, förräderi att ens ifrågasätta, det vi kunna underkufvas, så länge vi vilja försvara oss. . Upplyste vi honom då, :tt krigskonsten under desednaste århundradena blifvit så utvecklad, att detnumera gagnar till intet att gå man ur huse, och att vårt nuvarande försvarssystem, som låter vårt oberoende hvila på 3 procentaf befolkningen, är afpassadt efter krigskonstens I fordringar och vår förmåga att tillfredsställa dem, så skall han helt visst utropa, att denna krigskonst och detta system äro systemet och konsten att göra ett land värnlöst, att förråda det åt fienden, medan det öfverflödar af män och jern och fosterländsk hänförelse. Må man då förskona hans lyckliga okunvighet från en sådan upplysning; som skulle gräma hans bjerta, som skulle , förstöra hans tro på fäderneslandets framtid och som dertill är falsk! Han har rätt deruti, att ett folk, som har 300,000 vapenföra män, som är tappert i strid och starkt i försakelse, bör vara oöfvervinneligt. Det är vårt eget fel, om vi bibehålla vårt försvarsverk i det skick eller utveckla det ytterligare i den riktning, som gör största delen af dessa krafter obrukbara i nödens stund. Vårt försvarsverk, rätt ordnadt, kan göra Sverge till en stormakt, väl icke i offeasivt, men i defensivt hänseende. I Schweiz, med endast 2!, milliorer invånare, hafva vi ett exempel på en defensiv stormakt. Derom äro de förnämsta militärskriftställare och sakkunnige, som studerat de:s milissystem och på närmare håll sett dess verkningar, eniga. Äfven Sverges försvar är lyckligtvis från början hufvudsakligen grundadt på milissystemet och kan utan särdeles omstöpning utvecklas så, att det förmår omfatta hela vår nations till buds ;stående motståndskraft. Det är detta, som vi i följande rader vilja antyda. De af läsarne, som äro krigare till yrket, frukta måhända att här finna utvecklade åsigter, som de med s:öd af sin erfarenhet måste förkasta. De befara kanske, att här bygges på en i bast samlad; ,oorganiserad. folkarmå; lifvad måhända af fosterländska känslor, men utan disciplin och krigisk utbildning. Detär sant, att vi hysa höga tankar om fosterlandskärlekens inverkan på en härs moral och duglighet, att vi anse en af patriotisk hänförelse gripen här kunna uträtta ojemnfö:ligt mer än en motståndare, som saknar denna hänförelse och hos hvilken. bristen på densamma icke ersättes af någon annan andlig stimulus. Men vi inge lika klart som någon, att militärisk Organisation och vapenbildning äro de nödvändiga vilkor, förutan hvilka krigareskarornas fosterlandssinne förmår uträtta föga, och att de utan dessa egenskaper likna en af febervärma genomströmmad, men lam organism. Det är så långt ifrån att vi underskatta dessa nödvändiga vilkor, att det tvärtom är vår åsigt, att den betydligaste delen af våra nuvarande stridskrafter, nemligen beväringen, har alltför litet af organisation ocn vapenbildning, och det är vårt syfte att antyda, huru denna bildning kan utsträckas till och i Istörre mätt tillgodokomma ej allenast den otillräckliga truppstyrka, på hvilken vår poliTtuska sjelfständighet nu hvilar, utan äfven den I stora massan. af Sverges vapenföra män. Andra befara måhända att här möta ett opraktiskt nyhetskrämeri, som, i fall det vunne bifall hos Sverges lagstiftare, kunde. föranleda vådliga rön, nedrifvande af hvad vi ega utan skapande af något dugligt nytt. Men detl skall visa sig, att här icke är fråga om att utdöma, utan i en förnuftig riktning utveckla i det gällande försvarssystemet. Vår tanke är, latt detta är rätta vägen till målet och tillika ). Jen, som ensamt kan vinna gehörhos detbeståendes vänner samt derigenom har utsigt att blifva beträdd. Det är väl sannolikt, att åtskilligt af hvad som u finnes då skulle bennas obehöfligt och bortfalla; men vi utdöi ma det icke, mnan den mya; organisatiouen ÅT aunnit blifva fullständigt genomförd, rotfästad Toch till sina verkningar bepröfvad. Och när vi här nedan 1 några allmänna drag teckna densamma, så skir det under stadigt hänsei ende till natiohens förmåga att skatta till förI I svarsverket När krigsbudgeten i djupaste art 2 FR åå TO JR rn an