Aftonbladet – 28 oktober 1859, sida 2

är verkligt allvar, verklig kraft. . Så syner det mig. Han tager sig intet rätt nära, utan låter sakerna gå som de kunna och vilja Allah Kerim!b Gud är stor och gör som han vill. Låt oss njuta dagen och stunden. Och njutningen för dagen och stunden fattas ännu icke sultanen. I sin förgyllda kaik, följd af den hvita flottiljen, begifver sig sbltanen tvärt öfver Bosforen till Asiens strand, der en liten ström bildar en däld; af europderna kallad: Asiens söta vatten. Här är Konstantinopels, isynnerhet det turkiska Konstantinopels Champs Elysces, der dess fina verld promenerar hvar festdag; och här vid Bosforens strand har Abdul Medjid bygt sig en: prydlig kiosk, der ban emellanåt brukar vistas några timmar od sina sultaninnor, och dit styr han nu sin ärd, Vår lilla kaik följer honom öfver Bosforen, tränger sig sedan uppföre en liten flod emellan grönskande bräddar, och lägger i land vid. en bro, der hundratals kaiker ligga. Härifrån gå vi längs flodens bräddar genom trädbevuxna höjder och dälder till en liten grönskande slätt, som bildat sig mellan kullarne. Här rör sig den glada turkiska verlden — den högre i vagnar, den lägre till fots — ungefär som Stockholms verld på Djurgården, endast på en vida mer inskränkt plats. Först möter. oss köksafdelningen. Härstekas — under bar himmel — på spett, små stycken af kött, lefver och tunga, och hvem som vill kan få sig en varm munsbit — mycket älskad af turkiska gommar; bröd, kakor, allahanda: frukter, turkisk konfekt m, m. äro här utbredda till salu. Så öppnar. sig slätten. På denna röra sig steg för steg araba vid araba (de turkiska Vagnarne), vändande i elliptisk krets. De flesta ha blott en häst, och kusken går vid dess sida. Inuti sitta de sköna, gamla, unga, barnen; de unga och barnen med blomom förskoning af hans lif, att det bevekte bödeln och barnet fick lefva — i två års tid. Då fann modern, en dag, sitt barn — strypt ivaggan. Hon blef tokig och — dog af sorg.