Aftonbladet – 28 oktober 1859, sida 2

för en fullkomligt frisk menniska. : Här ba vi nu emellertid traktaten, och vi skola ta densamma i skärskådande. Den framlägger för Lombardiet en dryg räkning; att nu betalas, och derjemte en fruktansvärd hotelse för framtiden. Och för att gifva denna hotelse en ytterligare vigt, förstärka österrikarne i detta ögonblick befästningarne vid Peschiera och hugga ned mullbärsoch. olivträden på ett visst afstånd från linierna. Milano lärer svårligen i denna traktat finna någon anledning till någon ny illumination. Och likväl är Milano den enda hufvudstad, hvars närvarande frihet erkännes genom traktaten i Zirieh. Storhertigens af Toscana, hertigens af Modena och hertigens af Parma rättigheter reserveras uttryckligen?. Kyrkans lugn och ?den helige faderns välde tillförsäkras, icke genom erkännande aflegationernas nuvarande regering, utan genom. den hoppfulla utvägen af reformer, som skola tillrådas af Österrikes och Frankrikes kejsare och genomföras af påfven. Man finner icke här något erkännande af våra dagars Italien. Plenipotentiärerna i Zirich låtsa vara i okunnighet om landets nu rådande, väl ordnade styrelser. Dessa herrar se ingenting annatän den fordna hertigliga möbleringen, och buga sig med diplomatisk höflighet för de tomma statsfåtöljer. hvilka nu blifvit uppflyttade på vinden. Romagnas folk skall nu återvända under påfvens lydno; nertigdömena skola välkomna sina gamla beherrskare. Under de båda kejsarnes auspicier kommer en stor konfederation af Italiens alla stater att uppstå. Der får man konungen at Sardinien på ena sidan, konungen af Neape! på den andra, och påfven i midten. Der får man se Österrike troget representerande de venetianska medborgarnes åsigter, och de tre hertigarne hka troget sina italienska undersåtares. Der skall man bilda en förbundsarmå, till hvilken konungen af Neapel utan tvifvel lärer sända sina schweiziska legoknektar, påfven måhända en liten division med Perugiax på sina fanor, hertigarne rekryter från sina ungerska egendomar, och Österrike dylika från Venedig. Dessa förbundsarmåns elementer skola komma att blanda sig ganska väl med sårdinarne, hvilka troligen ha gjort bekantskap med några bland dem förut vid Palestro och Solferino, och den sålunda sammansatta armen skall förträffligt passa till att, enligt Zäricherplenipotentiärernas prunkande uttryck, bevara Italiens sjelfständighet och integritet samt garantera utvecklingen af dess moraliska och materiella intressen. Allvarsamt taladt, skul!le denna förbundsarmå komma att utgöra antingen en blandning af ut ländska legoknektar och infödda italienare, eller ock af endast italienare. I förra fallet skulle: de kömma att-göra ända på hvarandra; i senare fallet på den italienska konfederationen. För att en dylik skulle kunna komma :till stånd, fordrades nödvändigt att hertigarne blefve goda regenter, deras undersåter nog upplysta att upptäcka förändringen; att Neapels och Österrikes monarker blefve omvända till fribetens läror och fattade en afgjord smak för folkets rättigheter; att Frafikrike och Österrike blefve fullkomligt ense om det mått af frihet man utan våda kunde ge romarne och det minimum af förtryck, som blefve nödigt i Venedig; När allt detta inträffar och Sardinien hunnit bli af med den skuldbörda,; som nu är bunden likt en qvarnsten kring dess nacke, då först kunna vi måhända hoppas få se ett enigt Italien, uppblomstrande i enlighet med det program, som man uppgjort i Zirich. Men är väl hela denna-traktat annat än ett pappersprogram? Deruti talas dunkelt om en europeisk kongress, och ganska tydligt deremot om en reservation af hertigarnes rättigheter; men det yttras icke ett enda ord om de medel, hvarigenom. alla de stora förändringar, man här beslutat, skola; bringas j verket. Man kan ha för afsigt att endast på öfvertygelsens väg vinna de betecknade ändamålen; och i:denna händelse komme traktaten i Zirich att förlora mycket af sin vigt. Man kan äfven mena att få sina syften genomdrifna med våld; och sådant kunde leda till oförutsedda resultater. Men i hvilken händelse som helst synes det att man af de öfriga europeiska makter, hvilka deltogo i bildandet och garanterandet af de italienska staternas existens, väntar sig en medverkan till någon slags handling i afseende på denna fråga. Vi hoppas, att Europas öfriga stormakter skola väl betänka sig innan de öfvergifva sin hittills intagna ställning. Om det ligger någon dårskap eller något brott under denna traktat, det måvara ett förslag att beles och förgätas, eller en illbragd att fullbordas med strömmar af blod — låtom oss se till på hvad sätt vi vilja vidröra densamma. Vi ämna ej föra krig för Italiens enhet; detta är nogsamt bekant, Vi gå ej i fält för en ide, såsom franske kejsaren behagat yttra om oss. Allt hvad vi sålunda kunna göra, oberäknadt vårt inflytande på verldens allmänna opinion, är att undvika hvarje handling, som kan ge Englands sanktion. åt någon interveution i Italien under dess sträfvanden att tillkämpa sig sin frihet. Vi tro icke, att fransmännens kejsare vill på egen hand eller med endast Österrike på sin sida restaurera med våld dessa italienska furstar. . Men skulle han göra det. så låtom oss noga taga oss till vara, att han får ensam skörda äran af en dvlik hadrift