Bref från Danmark. Köpenhamn den 21 Oktober. Då jag för redan en månad sedan började så smått sysselsätta mig i mina korrespondenser med denna s. k, berlingska fråga, hvilken då ännu var i sitt första stadium och af publiken härstädes ännu fullkomligt obemärkt, tillät jag mig visserligen att behandla saken med temligen lätt hand och mera som något tillhörande följetongens muntra art än som ett stycke fullt allvarsam politik; men jag tror mig dock i tid hafva gjort er uppmärksam på att denna fråga emellertid alltid innefattade äfven stoffet till en opera seria?, ehuru för hållandena till en början gifvit den företrädesvis karakteren af en komedi i den Scribeska genren. Genom åtskilliga påripetier?, såsom det kallas i den franska konstkritisen, bar saken ändtligen kommit till sitt afgörande moment. Man är nemligen öfvertygad om at let i dessa dagar ovilkorligen måste utveckla sig till antingen ägg eller ungar?, eller, med en annan och mera klassisk bild, att berget nu måste föda, antingen det så bir någonting kolossalt eller endast en löjlig råtta?. Det är ingen hemlighet, att ministeren redan i en veckas tid befunnit sig ien latent kris och att allt i sjelfva verket varit stäldt på spetsen, alltsedan Fensmark kallades till Lycksborg för att tills vidare taga generaladjutantskommandot ifrån Hegermann-Lindenerone. Jag skref er för en vecka sedan till. att h. exe. Hall förmått H. M. att snarast möjligt återvända till sin hufvudstad, der omständigheterna i trängande grad fordrade hans närvaro, och konungen har också verkligen i måndags åter gjort härstädes sitt intåg. Man hade väntat statsråd redan onsdagen efter, men det har blifvit uppskjutet till i dag. Partierna tyckas hafva behöft denna ytterligare respit för att fullt ordna sig till den stora bataljen. Jag bör härvid emellertid genast tillägga, at! statsrådet förmodligen icke kommer att företaga den berlingska frågan i sittande session; annat är hvad som kan ske i en epilog till densamma.