Aftonbladet – 26 oktober 1859, sida 2

upphörde aldrig att hafva något osagdt åt de unga brudarne, till stor ledsnad för Harold och hans vän, hvilka verkligen började anse sig rätt illa behandlade, då den gamla fröken, när damerna uppstego från bordet, gaf sin brorson en vink att han och Harry borde stanna qvar, tills alla herrarne kommo efter. Sedan miss Margaret Tracy till sin egen belåtenhet afgjortdenna etikettfråga, och fruntimren åter voro inkomna i salongen, ringde hon och befallde att hennes kammarjungfru, som hon tagit med sig, skulle komma in. Efter några minuter kom denna äfven med ett silfverbeslaget skrin under armen. Från den stund, då hon lemnade Granstoun, hade. bon ej ett ögonblick förlorat det ur sigte; det innehöll hennes matmors familjejuveler, hvilka, som läsaren vet, blifvit nyinfattade till det förestående giftermålet. Den gamla damen närmade sig till Isabella, kysste henne hjertligt och lade nyckeln -till skrinet i hennes hand. Det låg något så enkelt och vänligt i det sätt, hvarpå hon öfverlemnade den rika gåfvan, att den unga flickan blott kunde tacka henne med ett leende. Hon hade. alltid. hyst en viss rädsla för den raka, gamla fröken, men hennes vänlighet i denna stund skingrade den för alla tider, och hon kände att hon hädanefter skulle kunna älska henne hjertligt — icke för värdet af juvelerna, hennes sinne var alltför rent att fästa sig vid sådana beräkningar, men för den välvilja, som gaf den dyrbara gåfvan dess högsta värde. cHuru skall jag kunna nog tacka er för en så lysande present, miss Tracy? sade hon slutligen. Den gamla damens panna mulnade, och med ett visst missnöje upprepade hon orden Miss Tracyl Min goda, kära tant, tillade Isabella, ödmjukt, Det var sista skymten af missnöje hon någonsin såg i den gamla tantens ansigte. aJa, det är rätt, så skall det vara! sade hon. Då du blir Harolds maka, min söta Isabella, så är du mig lika så kär som om