Aftonbladet – 26 oktober 1859, sida 2

tillade han, vänd till sin: blifvande måg, är du ganska otålig att få rida öfver till Granstoun och underrätta din farbror om saken. Harold sade någonting om huruvida det ej: vore bäst att talaren sjelf rede öfver. dit. Sir Mordaunt längtade säkert att få träffa honom; han förmodade att de hade mycket att säga hvarandra, och dessutom var det honom sjelf verkligen omöjligt att på en sådan dag lemna Isabella. v Hm, jag är väl gammal att vara hymens budbärares, anmärkte egaren till Granstoun; kanske din vän Harry skulle vilja fara? Harrys invändningar voro lika starka — ja, han var ännu vältaligare i deras anförande, ty han visste att han måhända kunde göra mindre räkning på att de skulle gillas. Nå, så säg då till om min vagn, utropade generalen gladt. Jag för hit min gamle vän och hans syster till middagen. Det var förvånande att se, med hvilken skyndsamhbet hans befallning verkställdes. De unga männen skyndade sjelfva.till stallet, för att tillse, det allt skulle gå fort. Hjelp till, Tom, sade Harold till sin trogne tjenare, som hade varit och sett om Firefly, en sak somhan aldrig försummade. Ämnar ni ej rida tillbaka, sir? frågade ynglingen. Nej, jag stannar här. Ett godt tecken, tänkte Noras älskare och kastade en betydelsefull blick på sin herre. Harold erinvade sig sitt gamia löfte och kände sig sjelf alltför lycklig att icke meddela nyheten åt:sin anspråkslöse vän, som så länge och troget tjent honom. Om fjorton dagar, din skälm, sade han. Detta var nog. Vagnen var i ordning långt innan generalen var klädd. På förmiddagen kunde man se tre parlyckliga älskande i parken vid Grange, ty Tom och den täcka Nora voro äfven deribland: Då baronen och hans syster anlände, hade emellertid Isabella och Emma återkommit från sid promenad och klädt sig till middagen. Det blef nu många omfamningar och kyssar I och lyckönskningar. Miss Traey och Nancy