Aftonbladet – 26 oktober 1859, sida 2

miss Tracy sin bror den hugnerika nyheten, att hon var ganska nöjd med hans uppförande vid detta högtidliga tillfälle; Saken var, att den gamle mannens hjerta var alltför öfverfyldt af glädje och rörelse för den stora lycka hans fosterson gick till mötes, att han skulle haft lust för något af sina vanliga infall och skämt. Efter att hafva tillbringat en månad i Paris, der Harold oeh Harry presenterade sina brudar för hertiginnan de Rohan och hennes förtjusande niece — numera lady Charles Murray — å ervände de nygifta hem, och glädje och välkomsthelsningar voro lika hjertliga som någonsin. Då Isabella och Emma stego ur vagnen, emottogos de af Nancys och miss Tracys vänliga och välkomnande blickar och ord. Generalen, sir Mordaunt och Kit hade redan förut ridit dem till mötes. Det kan nu vara tid att vi tänka på lifvets allvarsammare pligter,, sade då unga fruarne tillsina männer, medan dej; tillika med Kit och hans älskvärda lilla hustru, sutto på terrassen vid Granstoun Park. De båda unga äkta männen försäkrade med värma, att de icke önskade någonting högre, än att blifva upplysta af dem derom. Först och främst, sade Emma, så måste Kelf och Watson skickas till en skola. Det är redan gjordt, afbröt Kit Corling. Jag känner sjelf för väl värdet af undervisning, för att icke hafva satt dem i tillfälle att erhålla den. Tom och hans hustru böra få ettarrendehemman, menade Isabella. Min farbror har i dag låtit uppsätta kontraktet deromp,, svarade Harold. Huru, I hafven ju redan sjelfva tänkt på allt) utropade de båda fruarne. Lyckan är icke glömsk af andras väl, då den är grundad på dygd och ädla åsigter, inföll grefve Lilini, som hört deras samtal. Det är endast passionen och sjelfviskheten, som ej hysa deltagande, för, sin nästas nöd. Men vi måste säga läsaren farväl och lemna alla dessa väsenden, som vår fantasi fram