Aftonbladet – 25 oktober 1859, sida 2

— Man har ganska ofta anledning beklaga, att de tjenstemän, åt hvilka den allmänna åklagaremakten är anförtrodd, skola stå under polisstyrelsens omedelbara lydno och i sjelfva verket vara att anse såsom tillhörande polisbetjeningen, Sådan är äfven alla vårastadsfiskalers ställning. Endast derigenom låter det också förklara sig, huru d.t är möjligt, att åklagare.nakten kar vara både döf och blind för det upprepade åsidosättandet af ett klart och uttryckligt lagstadgande och för de påstötningar derom, som redan förnyade gånger offentligen blifvit gifna. Vi hänsyfta, såsom läsaren torde ana, på det så uppenbart bedrifna trotset mot den kongliga förordning, som förbjuder afyttrandet af lotter till penningars . eller annan lös eller fast egendoms försäljning. Men förhållandet lärer vara, efter hvad det påstås, att öfverståthållareemhetet för polisärenden meddelat tillstånd till de med lotteri förbundna konstberidareoch taskspelarerepresentationerna och! stadsfiskalerna våga naturligtvis icke knysta mot polischefen, — deras förman. Detta synes likväl icke Vara någon giltig anledning för justitiekanslern, som ju äfven har stadens fiskaler under sin lydno, att tillhålla dem att uppfylla deras pligt, eller att, om verkligen de nymodiga lotterierna föranstaltas med uttryckligt samtycke af någon laga myndighet, då ställa denna till laga ansvar för meddelandet af en sådan tillåtelse. Någon tvekan, huruvida lotteriförordningen är tillämplig på de bortlottningar af diverse