Aftonbladet – 24 oktober 1859, sida 2

Var er mågr, svarade denna på sitt modersmål. 5 Grefvinnnan. uppgaf en klagande suck. Den vanheder, som hon så länge sökt gömma för verldenis blickar, kunde nu icke längre döljäs. Lugna: er, mylady; ingen kan känna igen honom, —. : . : Lady Melbourg.kastade en blick. på Goroo. OQui, out, Goroo känner -honomv, fortfor den förra; men Goroo är för klok att säga något. . Lemna allt det der åt mig, mylady, tillade hon; jag lofvar er att det ej skall blifva någon skandal. Fransyskan höll sitt löfte. Naturligtvis hölls följande morgon laglig undersökning rörande en tjuf, namnet okändt, som förmodades vara en sjöman, hörande till något af de främmande fartygen i hamnen, och hvilken blifvit skjuten under ett försök att stjäla på hotellet... I, stället för att kastas i fängelse, som Goroo hade väntat, blef han lofordad för sin raskhet och förbrytarens död förklarad. såsom; rättmätigt. dråp, Som hvarken papper eller penningar funnos hos den döde mannen, lades han i en fattigkista och. blef begrafven. på församlingens bekostnad. Huru Finfine lyckades hålla sitt löfte är ej rätt bekant, men en sak är säker, nemligen att hon vid sin återkomst till London hade. flera hundra pund mera än då bon reste, Ett sådant slut fick Brandon Burg, bedragaren, äfventyraren, Sir John Sellems öde kan meddelas i några få ord... Hans dom blef deportation för lifstiden. Han drabbades således af ett straff, lämpadt efter hans stora förbrytelser; men de underordnade bofvar han användt gingo temligen helbregda från saken. Genom att anmäla sig såsom vittne bjelpte Wigget till att fälla sir John, och han bevisade dessutom så tydligt de oredliga transaktioner Tye haft för sig, att denne herre såg sig föranlåten att fly från England och gjorde detta, besynnerligt nog, med sin gamle kompanjon, Wigget. De äro nu, som vi. tro, bosatta, någonstädes i