Aftonbladet – 22 oktober 1859, sida 2

han pekade på den gamle soldaten, som, iklädd sin urblekta uniform och med Waterloomedaljen vpå-bröstet, stod som en stum åskådare af uppträdet. -Hade inte han: varit med, så skulle -jag aldrig hafva funrit den hemliga ingången till arkivet. Hven skulle väl hafva trott; tillade Han, satt den gråhufvade -gamle ktigsbussen kunde hafva så mycket förstånd? Vi hade. båda kommit öfverens att hellre gå i fängelse, än förråda något, och vi hade väl äfven fått göra det, om vi icke härnere funnit ett gömställe, då efterforskningarne blefvo för allvarsamma. Som våra läsare lätt kunna föreställa sig, inskränkte sig icke tacksamheten hos en sådan man som Marmaduke Burg till orden allena. Från. denna dag fattade han ett beslut, som han äfven kort derefter med doktorns tillhjelp verkställde; han inrättade nemligen en skola för -gruftolket, hvilken snart visade de välsignelserikaste frukter. Det är väl sannt, att många voro alltför gamla att draga nytta deraf, men äfven dessa lärde sig snart att-uppskatta dess värde och. sågo med glädje sina barn skörda fördelarne, af vetande och förädling. Efter en festlighet, gifven-i parken för allt godsets folk, reste Burg Hallsegare och gäster till London för att vara närvarande vid den slutliga domen öfver sir John Sellem. Nej, nej! sade skötten; då Harold Tracy och Harry sökte öfvertala honom att följa dem till. -GranstounPark: för att öfvervara deras bröllop; Peter och jag äro för garäla att. göra några flera resor, och dessutom kunna ej mina patient.r undvara mig för närvarande; således får jag önska er all lycka på förhand, mina unga vänner. Tron icke derföre att jag är otacksam för eder vänligbet., fortfor han; men hvar sak har sin tid och hvar ålder sin sysselsättning. Spanien har lagt åtminstone ett dussin år till de sex och sextio, som tiden redan lastat på mina axlar. Nåväl; vi skola! då föra hit våra brudar, så att de få se er, vår gamle vän