Aftonbladet – 21 oktober 1859, sida 3

Det var icke mycket, sade jag. Men — finnes väl då så mycket i Sverge till erinring af Linne! Den sittande statyen i Upsala botaniska trädgårds museum. Ja visserligen. Men är det ej för litet? Är det till och med ej mindre än hvad som finnes t. ex. i Holland, om man jemför detta som här hemma finnes med hvad som borde finnas. så ö z Rättegångsoch Polissaker. Gasexplosion. I går afton kl. !,; 8 egde en gasexplosion rum uti hr B. Lejas hus n:o 12 vid Gustaf Adolfs forg. Gasledning till trapporna i de öfra våvingarne. hade blifvit inledd och i går afsynad och afprofvad. På det att ej ny ledning skulle behöfva göras från gatan, hade gasen blifvit ledd från gasmätaren uti den nu under reparation stående våningen en trappa upp. En uppassare skulle, såsom det berättas, i går afton ingå i köket; hvårest mätaren var placerad; men då han med bart ljus dit inkom, uppkom en stark explosion, hvårvid uppassaren blef illa bränd i ansigtet och å händerna. Då rummen voro tomma och icke något antändbart derstädes fanns, så uppkom ingen eldsfara. Trossbottnen till summet ofvanpå köket blef mycket skadad. Personer, som sutto i förenämnde rum, blefvo lyftade från sina stolar, och porslinet i en skänk sönderslogs. De flesta fönstren i våningen utslogos. Det förmäles att olyekan uppkommit derigenom; att armar till zasledningen i första våningen blifvit borttagna och ören icke igentäppta. Vi äro nu i tillfälle meddela den af länsmannen Mellin till konungens respektive befallningshafvande i Stockholms län ingifna rapport angående den i lördagsbladet omtalade i Botkyrka socken gripna manspersonen Ilan Petter Persson, somerkänt sig hafva i Örebro län . mördat och rånat en vestgötehandlande. Rapporten lyder sålunda: ÄAf förekommen anledning att innehafva falska betyg, har manspersonen Jan Petter Persson natten emellan den 30 September. och den 1 dennes blifvit vid torpet Hagen i Botkyrka söcken anhållen och af mig förhörd, hvarvid, beträffande sina lefnadsöden, blifvit af honom uppgifvet: att Han, som vore född i Nya Kopparberget år 1833, efter att hafva tillbringat sin barndom i föräldrahemmet, redan vid 17 års ålder undergått bestraffning för första resan stöld i förening med inbrott samt år 1854 ånyo blifvit stäld under tilltal och dömd för andra resan stöld, samt efter straffets undergående såsom försvarslös intagits på södra korrektionsinrättningen å Långholmen, hvarifrån han den 13 Maj 1857 frigifvits och kort derpå begett sig till Nya Kopparberget, hvarest genom snickeriarbete han ärligen försörjt sig, tills kort före midsommaren sistlidet år 1858, då vid Hämmarby i Nora socken stöld utan inbrott af honom föröfvats af 2:ne rockar, 1 par klälesbyxor, 1 par, nya stöflor och en kulört väst och dessutom åtskilliga persedlar och effekter af mindre värde, dem han dock nu förgätit, samt under Vårtiden innevarande år från enkan Lisa Lotta Liljebjörn i Mortjernsbackarne, Helleforss socken på bedrägligt sätt åtkommit en klådesrock, ett par klädesbyxor, en sjöskumspipa sämt trenne skjortor, och slutligen rörande åtkomsten fill af honom vid häktandet innebäfde 54 rdr rmt, ett silfvercylinderur, en svart väst samt en långhalsduk, uppgifvit, att ifrågavarande penaingar och effekter vore, medelst begånget rån från en landtbo å väg utanför Arbogai sistlidne September månad tillgripne, men denna uppgift; vid af mig, af förekommen anledning, i häradshäktet hålet föroyadt förhör den 2 dennes återkallat och såsom sannfärdig afgifvit följände berättelse och erkännande: att han under sistlidne Juli månad, under vandring inom Nerike, der han besökt slägtingar, å allmän väg inom Lindes socken sammiänträffat med en för honom okänd vestgötehandlande och, i afsigt ätt vid lägligt tillfälle åtkomma dess medhafda gods och penningar, föreslagit ressällskap, sonr ock antagits. Persson hade derförey för att ernå sitt syffcmål, inledt vestgötehåndländen, hvars namn han ännu ej med visshet kände, att afvika från de allmänna: vägarne och i stället tillstyrkt honom besöka. skogsbygden... Natten efter första dagens sammanvare bade begge väl tillbringat ute å marken, men som Jan Petter Persson då ej vore, såsom han uppgaf, stärkt med bränvin, uppsköt han missgerningen tills påföljde dag, men då, sedan bränvin blifvit anskaffadt och förtärdt samt Persson lyckats förmå vestgöten att dermed öfvermåttan sig förpläga, håde, sedat deöne på eftermiddagen i den s. k. Ingelshytte skog inom Lindes socken insomnat, Jan Petter Persson med en större hvass sten först slagit vestgöten i hufvudet och ögonblickligen derefter med en stipad hvass fällknif tillfogåt-honom ett hugg i bröstet, så att döden genast följdt, hvarefter Persson aflägsnat sig från stäls let under några ögonblick och derpå återvändt samt från den döda kroppen bemäktigadt sig en påse, innehållande ett parti yllestruripor ock diverse bomullsväfnader, samt i en bröstficka cirka 100 rdr riksmynt och ett cylinderör äfvensom en svart väst och en .yllelånghalsduk och, efter ätt hafva på ett bösshålls afstånd från stället, der mordet föröfvädes, nådgräft ej mindre vestgötens plånbok, med deri förvarade handlingar och betyg, äv ock den blodiga knif, hvarmed mordet föröfvådes, sämt på lngre äfstånd nedgräft de kläder hväri den mördade vore iklädd; undangömde den sårgade kroppen i ett risshår, söth sfvertäcktes med en mängd ris. Ffter det missdålåren sålunda fullbordat sin grofvå missgerning, håde han, fruktande sig blifva ertäppad.och slägen af sara. retsförebråelse, flytt undan på. våg till Arboga, derirder han afyttrat ylleskjortorna och boömullsväfnalerna, — Från Arboga hade Persson med ångbåt af