Aftonbladet – 19 oktober 1859, sida 2

viss tidrymd — i Belgien 3 månader, i Portugal 401 dagar, i Preussen 6 månader: Annorstädes åter, såsom i Holland och Wärtemberg, bestämmer iagen vissa fixa tidpunkter före konkursens öppnande, med förklarande, att åtskilliga af gäldenären emellan dessa tidpunkter och öppnandet af konkursen ingångna aftal kunna häfvas. Tvifvel kan uppstå, hvilkendera metoden bör lemnas företräde. Onekligen är den franska lagens den mest rationella, helst hvarje tidsbestämning med preklusiv verkan i den position lagen måste vara bygd på endast sannolikhet. Men äfven enligt det franska systemet — månne domstolen vid bestämmande af rätta tidpunkten för konkursens början i de flesta fall kommer längre än till sannolikhet? Och affärsverksamheten har äfven sitt kraf på säkerhet för beståndet af ingångna aftal. Komiterade hafva derföre ansett lagen böra innehålla viss tidsbestämmelse i ifrågavarande hänseende. Men bör den medgifva domstolen att inom en viss begränsad tidrymd före konkursens öppnande fritt bestämma dess början? Eller bör lagen sjelf bestämma vissa tidpunkter före öppnandet, efter hvilka aftal blifva kraftlösa? Det förut år 1853 uppgjorda förslaget till konkurslag omfattar det förra af dessa alternativer, men inom högsta domstolen, som synes enhälligt hafva godkänt sjelfva grundprincipen i förevarande lagstiftningsämne, hafva skiljaktiga meningar egt rum angående företrädet af nämnda begge sätt för dess tillämpning. Komiterade hafva, med frångående af det förra förslagets system i denna del, amsett sig böra följa det andra alternativet eller bestämmande i lag af vissa fixa tidpunkter före konkursens början, hvarmed komiterade, i likhet med lagberedningen, förklarat böra förstås den dag, då ansökningen om egendomens afträdande gjordes (i stället för nuvarande stadgandet: den dag, då cessionsansökning blifvit af domstolen upptagen). De hufvudsakliga detaljbestäramelserna i detta hänseende innefattas i följande SS i förslagets 3 kapitel: 36.1 mom. Har gäldenär genom gåfva afhändt sig egendom af sådant värde, att borgenärerna deraf märkelig skada haft, och äro ej mer än tre månader före konkursens början förflutna, sedan gåfva af lös egendom fullbordad, eller lagfart å gåfva af fastighet sökt blifvit; ege konkursboet den egendom återvinna: samma lag vare, der köp, byte, lega eller annat sådant aftal skett, och af missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästade vilkor skönjas kan, att aftalet hufvudsakligen har egenskap af gåfva. Då egendom sålunda återvinnes; gälde konkursboet derå gjord nödig kostnad, äfvensom, der något å andra sidan blifvit erlagdt, det sålunda utgifna eller dess värde. 2 mom. Har under de trettio sista dagarne före konkursens början gäldenären betalt gäld annorledes än med penningar, vexlar, i köpenskap löpande förbindelser, eller andra, med hänsyn till gäldenärens yrke, vanliga betalningsmedel; gånge den betalning åter, om borgenärerna derå tala; fordringsegaren obetaget att sin fordran i konkursen bevaka. 3 mom. Har under den tid,i nästföregående mom. sagd är, gäldenären annorledes ingått aftal, hvarigenom han afhändt sig egendom, fordran eller annan rättighet, borgenärerna till förfång och under sådana omständigheter, att den, med hvilken aftaletingicks, haft skälig anledning att sådant antaga; gånge ock det aftal, på borgenärernas åkäran, åter såsom i 1 mom. sägs. Under hvad nu stadgadt är inbegripes dock ej handel på marknad eller i öppen salubod. 4 mom. Är under de sista tretio dagarne före konkursens början pant af gäldenären lemnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej varit betingad; vare pantsättningen utan verkan, der borgenärerna det påsti. 5 mom. Har under sist sagda tid lös egendom blifvit för någon borgenärs fordran i mät tagen och försåld; vare lag som i 2 mom. sägs. 6 mom. Är inteckning i gäldenärs egendom sökt eller vunnen för fordran, vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt att inteckning ske må, eller har, der inteckning vid försträckningen utfäst blifvit, borgenär försummat att hos rätten söka inteckning, i stad inom en månad och å landet vid det ting, som först infaller en månad efter det utfästelsen skedde, vare, der konkurs börjar inom trettio dagar efter det inteckningen söktes, den inteckning utan verkan, utom i det fall att fordringen är af sådan beskaffenhet; som i 11 kap. 2 jordabalken omförmäles. Lag samma vare om inteckning af nyttjanderätt, som under sagda tid blifvit i gäldenärens egendom sökt. 7 mom. Kan det föryttrade eller gäldenären afhända ej återställas, der sådant enligt denna 3 ske bör, njute konkurs boet ersättning för den förlust, det genom afhändelsen lidit. 37. Har i de fall, som i 36 sagda äro, lös egendom kommit i annan mans hand, och denne saknat kunskap om gäldenärens åtgärd att egendomen sig afhända samt vilkoren och omständigheterna dervid; hafve aftalets återgång ej på hans rätt inflytande. Köpare af utmätt och å auktion såld lös egendom vare ej pligtig att något deraf återbära. 4 38. Vilja gode männen, eller borgenärerna, eller någon af dem, egendom till boet enligt 36 , I 2, 3, 4, 5 eller 7 mom. återvinna; tage stämning och fortställe den inom sex veckor efter det offentlig stämning i konkursen gifven är. Har. å fast egendom, som gäldenären sig afhändt, lagfart ej blifvit sökt förr än efter den offeniliga stämningens utfärdande; varde den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag, lagfarten söktes. 39, I fråga om lösören, som vid början af konkurs finnas i gäldenärs bo, men uppgifvas vara till annan föryttrade, gälle, utom här ofvan gifna. föreskrifter, jemväl hvad särskilt är stadgadt angående vilkoren för fredandg vid utmätning af lös egendom, den köparen låtit i säljarens vård qvarblifva. Referenten föreställer sig att dessa stadganden i allmänhet böra leda till ändamålet och förekomma bedrägliga afhandlingar mellan borgenär och gä denär, utan att derföre störa dep egentliga aftärsverksamheten eller gifva mindre stadga åt på verkligt god iro ingångna transaktioner, Principen, att en gäldenärs obestånd kan anses hafva e t rum någon kortare tid före konkursens utbrott, är dessutom redan i vår lagstiftning antagen, ehuru icke till sina konseqvenser utvecklad, hvilket sednare uti ko miterades förslag, i vår tanka, skett på ett sätt, som icke innefattar någon orättvisa, utan endast utgör en varning att icke, vare sig fraudulöst eller lättsinmgt, inlåta sig med sådana mindre redbara personer, som genom vingleri söka uppehålla sin kredit — något som i allmänhet högst sällan för den. som derom vill underrätta sig, torde vara obekant alltintill så kort tid före konkursen. som komiterade bestämt af trettio, högst 90