Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 3

MF Hennes gode engel vände sig alldeles ifrån henne, då dessa ord kommo öfver hennes läppar. : Hon hällde en del af det dödande giftet i en liten flaska, somhon medtagit, och lade nyckeln tillbaka på sin plats. Darrande och förvirrad återvände hon till sitt rum. Eugenia skulle haft svårt att ritt förklara, ens för sig sjelf, hvarföre hon tog giftet; hon hade verkligen ingen redig föreställning om hvad bruk hon ville göra deraf. Den handling, hon verkställt, bade blifvit henne ingifven af ett af dessa häftiga, ovissa begär, för hvilka vi aldrig nog omsorgsfullt kunna skydda vårt hjerta, ty de äro brottets första steg och smyga sig öfver vår själ så varsamt och förrädiskt, att vi sällan väckas till någon eftertanka. , Jaså, tänkte Albert Mortimer, då han vid återkomsten undersökte sitt schatull; hon har redan försett sig med vapen; då. det blir rätta tiden, skall hon väl finna mod att begagna sig deraf. Efter denna djefvulska anmärkning -började kaptenen lugnt att kläda sig till middagen. : TRETIIOTREDJE KAPITLET, Hämdens vällust, som först synes oss ljuflig att njuta, Snart byts i det bittraste gift, som oss sjelfva förtär. . Hilton. Vi äro skyldiga våra 1 jöfvor en sa som måste hafva förefallit dem bemlighetsföll — yi mena don hederlige gam doktorns intresse för att göra Brandons och hans gästers emottagande rått festligt. Han hade några få dagar förut emottagit ett bref Sfrån Lilini, hvilken bad honom på allt sätt re en förklaring