befrämja vicomtens val för underhuset, emedan detta af många skäl var honom önskvärdt och af mycken vigt. Han bad honom äfven på en viss dag infinna sig hos honom i London. Brefvet innehöll dessutom en underrättelse, hvaraf läsaren äfven i början af detta kapitel skall få del. Ej ens nöjet af att beskrifvaett parlamentsval i landsorten under den gamla goda tiden, då bestickning bedrefs systematiskt och röster voro en handelsvara, kan locka oss att för länge taga läsarens tålamod i anspråk och fördröja fortgången af vår berättelse. Vi skola nöja oss med att nämna, att efter tre dagars lifliga strider för och emot de respektive kandidaterna valet afgjordes till förmån för vicomten, som blef af sheriffen förklarad såsom lagligen vald och buren i triumftå genom staden till stor fröjd och tillfredsställelse för alla utom honom sjelf. i Hela det förenade sällskapet på Burg Hall beredde sig på att genast återvända till London, alla ytterst trötta vid hvarandras sällskap, men allesammans öfverensstämmande i en punkt. — en stark och bestämd leda och afsky för den sjelfviske, okunnige och lågsinnade Brandon Burg. Aftonen före afresan höllo Brandon, Albert och Snape ett ganska långvarigt samtal. Fastebrefvets försvinnande var en orsak till stort obehag. Brandon kunde, det förutan, icke inteckna godset. Ni har ju förskaffat en arresteringsorder emot Curry ? sade han. Förvaltaren nickade, till tecken att allt var i ordning. Och emot hans gamla betjent, Peter Bodger ? Emot dem båda två.n Arrestera dem genast, efter min afresa, sade hans herre.