Aftonbladet – 13 oktober 1859, sida 2

nerligen delade. Det torde ligga klart för en hvar, att blotta afträdandet af egendom icke bör kung befria en gäldenär från hans skuld, och derföre; att. en borgenär icke velat-taga betalning ur de då afträdda tillgångarne, bör han väl ej vara sin fordran qvitt. Den andra delen af frågan, eller huruvida försummelse att anmäla sig å inställelsedagen, bör medföra förlust af betalningsräit i konkursen, rörer icke gäldenären, utan endast öfrige borgenärer. Skedde för dem någon verklig rättsviolation genom borttagande af en sådan påföljd, borde den visserligen bibehållas. Men detta är genom andra stadganden i förslaget förekommet. Den efter inställelsedagen sig anmälande borgenären eger intet anspråk på den del af egendomen, som öfrige borgenärer redan hunnit sig emellan fördela, ja, icke ens på de medel, till hvilkas: utdelning förslag . före hans anmälan blifvit upprättadt och kungjordt, i följd af hvilket stadgande utdelningsförslaget. icke behöfver omgöras eller rubbas. Preklusionens borttagande. blir sålunda äfven en verksam sporre för borgenärerna att så mycket som möjligt påskynda konkursboets utredning. Komiterade hafva vidare, på anförda skäl, ansett kostnaderna och äfventyret för den borgenär som bevakar efter inställelsedagen, enligt hvad ofvan nämnes, vara så betydliga, att en borgenär ytterst sällan, om ens någonsin, skulle försumma att anmäla sig på inställelsedagen, utan skäl som, om det ej är laga förfall, dock står på gränsen deraf. Komiterade hafva derföre ansett sig böra hylla en grundsats, hvilken öfverensstämmer med den i nästan hela det öfriga Europa antagna. För sin del instämmer referenten obetingadt i den åsigt, att underlåten bevakning, icke ens efter nu gällande konkurslag, lagligen förminskar borgenärs fordringsrätt hos gäldenär. Men deremot tveka vi, huruvida icke bevakning inom bestämd utsatt termin bör vara ovilkorlig för bevarande af borgenärs fordringsrätt i de afträdda til:gångarne eller konkursmassan. Ett motsatt stadgande, äfven med de inskränkningar komiterade föreslagit, anse vi dels förnärma borgenärer i samma mån, som afskaffandet af preklusionstermin i andra rättstvister skulle förnärma deras rätt som i behörig tid anmält sina anspråk eller sin klagan, dels ock tvifvelsutan vid många tillfällen skulle föranleda till trassel och tvister oci ovilkorligen till fördröjd definitiv utredning a! massan. Ref. skulle således föredraga, att rättens ombudsman ålades, att om konkursen och inställelsedagen deri särskilt underrätia uppgitne utrikes boende borgenärer, för bevarande at hvilkas rätt det föreslagna nya stadgandet vä endast synes vara nödigt; såvida man icke heldre, i afseende på utländska borgenärer ville förena sig med franska lagens stadgande om ett längre uppskof för dessa än för inrikes borgenärer (hvilket äfven medgifves i svenska vexellagen) i förhållande till vistelseorten: aflägsenhet (jfr 73. art. i XCode de procedurs civile samt 492: art. i Code de commercep) I sednare fallet gälde frågan åtminstone in genting annat, än att för de uppgifna utrike: borgenärerna, en viss längre tid reservera dc approximativa utdelningsbeloppen. : trymmet tvingar oss att för dagen häraf bryta vår redogörelse. BETTER ARE kyr TA