Aftonbladet – 13 oktober 1859, sida 2

För första gången sedan de bildat en firma gjorde mr -Tye invändningar häremot; de var. ett så oordentligt sätt att sköta affärer — det bringade räkenskaperna i oreda. Nå, så. gif mig en för min egen räkning dår, sade den lille mannen med mulen blick. Ja, gerna, På huru stor summa? Mr Wigget uppgaf precist halfva den summa, som de gemensamt hade insatt hos sin bankir, hvilken, så underligt det ock må synas, icke var sir John Sellem. De hade sedan flera år icke haft en enda shilling i hans händer. i; Den förre skref invisningen och räckte boBom den leende. Få, som sett denna transaktion, skulle kunnat tro, att den innebar en upplösning. af det kompanjonskap, som så länge egt rum emellan dem. Anfäktal hviskade Wigget; de bokförda fordringarne skola väl gå till något. ; Kosta mycket att indrifva, svarade Tye lika sakta. i Och så hafva vi inventarierna i vårt embetsrum. Få svara emot förlust i affärer, inföll den förre. Det är min öfvertygelse, att jag handlat ganska liberalt emot er., Åh, bi gamle skälm.. Ordet hade icke-förr halkat öfver den lille mannens läppar, än det lugna uttrycket i Hans kompanjons ansigte hastigt förändrades. Han lade sin ena hand på ringklockan och pekade med en sträng blick åt dörren. i ;Jag har fått en man i galgen för mindre förolämpning än så, sade han. i Den lille Juristen, som hvar och en ansåg för en riktig, despot öfver den saktmodige, aktningsfulle mr Tye, lagade sig tyst ut ur rummet. : Jag får lof att se mig om efter en annan kompanjon, sade den qvarblifvande lugnt, se