man äfven för Ulricehamn. Frågan om en förändrad organisation afrikets styrolseoch förvaltningsverk. : V. Sedan vi redogjort för komiterades betänkande och deröfver yttrat vår mening, redogöra vi enligt löfte i korthet äfven-för de reservationer, som möt detsamma blifvit afgifna. Den märkligaste af dessa, som. väl förtjente att särskilt aftryckas, är den utaf kammarrättsrådet Kinmanson afgifna. Man skulle kunna säga, att den innefattar en väl till: formen: mild; men i saken ganska skarp kritik af komitens hela sätt att gå tillväga vid sitt arbete samt af de många bristerna deruti. Således och ehuru hr K.,lika med komitens öfriga ledamöter, anser centralstyrelseverkenicke i allmänhet böra förenas med statsdepartementen, utan utgöra derifrån afskilda förvaltningar, har han likväl funnit komiten hafvai väsentlig mån förbisett sitt åliggande, då den uraktlåtit att till bedömande upptaga frågan om en förändrad organisation jemväl -af statsdepartementen, hvarigenom: den af rikets ständer åstundadenärmare beröring mellan departementen och styrelseverken skulle kunna vinnas. Då likväl komitån ansett sig ej böra vidröra detta ämne, har hr K. icke ansett sig: tillkomma att ensam afgifva något förslag derom — en blygsamhet, som med kännedom; om: reservantens: sjelfständiga omdöme och insigter, man måste: på det högsta beklaga. Vidare. anser reservanten: ärendena. emellan: de särskilta förvaltningarne hafva bort och kunnat fördelas på ett vida lämpligare sätt än komiten föreslagit. Så anmärkes. t. ex. isaf-: seende på krigskollegium, att det bibehållits vid den för verkets egentliga befattning fullkom-: ligt främmande förvaltningen af åtta särskilta kassor och deraf följande penningeutlåning, i: stället för att öfverflytta åtminstone sex af dessa kassor eller trosspassevolansfonden, förenade mötespassevolansfonden , Norrbottens hästjägaresqvadronsfond, volontärmedels-fonden , militie boställskassan och enpermillefondea till statskontoret, som emottager och vårdar statsverkets öfriga medel och res dan till åtskilliga af kassorna utgifver deras årliga staätsanslag, samt hvad beträffar de två öfriga eller Wadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden till. direktionen för armens pensionskassa, som: förut meddelar underhåll åt armåens afskedade befäl och underbefäl. Härigenom kunde, förmenar reservanten, både fondförvaltningsoch advokatfiskalskontoren i krigskollegium blifva öfverflödiga, och i öfrigt ett sådant ordnande af styrelsen för de ifrå gavarande fonderna. uppgående till ett sammanräknadt belopp af nära 5: millioner riksda!er, möjligen kunna innefatta lösningen af en sedan länge uppstådd fråga om deras -indragnimg. till. statsverket emot: ersättning af statsanslag. Lika olämpligt anser reservanten att till krigskollegium i stället för statskontoret öfverflytta förvaltningen af de 636,000 rdr, som utgöra den nuvarande salpeterfonden. Vidare anser reservanten handelsoch sjöfartsfonden , i stället för till koms merskollegium, böra öfverlemnas till statskontoret, likasom: manufakturdiskontfonden och ulidiskontfonden, i sammanhang Hvärmed en förändrad reglering :f manufakturdiskonten samt indragning af den s. k. ulldiskonten borde ifrågasättas, Derigenom skulle bergskollegium! kunna förvandlas till ett bergskontor med styrelse af en allena beslutande föreståndare jemte erforderlige tjenstemän, samt afdelningen för kommersärenden till ett kommerrkontor, såsom ett eget verk under ci vildepartementet, med trenne kommerseråd, deraf den ene vore ordförande, och mellan hvilka göromålen lämpligast kunde fördelas med kollektiv pröfningsrätt, men utan någon annan egentlig chef, än den för civildepartementet, som derigenom kunde med mera lätthet följa landets industriella utveckling samt inom kommerskontoret perscnligen inhemta de upplysningar och yttranden, hvilkas uppfattande i skriftliga utlåtsnden ej vore nödigt. Ytterligare har reservanten väl motiverat sin åsigt för serafimerordensgillets upphörande och hospitalsförvaltningens införlifvande med styrelsen öfver civila helsooch sjukvården samt öfverlemnandet till kammarkollegii förvaltning af de under gillets styrelse ställda hemman och lägenheter; hvarförutan, såsom vi förut refererat, hr K. varit af särskilt mening i afseende på organisationen af de under kammarkollegium ställda provinskontoren, Beträffande det af komitn föreslagna sätt för besluts fattande i armetörvaltningens plenum af de fyra afdelningscheferna, bar hr K. ansett afdelningarnes ciwila ledamöter dervid böra tillerkännas rätt både till rådplägning och omröstning jemte afdelningscheterna, och beslutanderätten för chefen ensam endast ega rum påafdelningarne i rena förvaltningsfrågor. Slutligen har hr K. reserverat sig mot komitens förslag, dels cm upphörande af förvaltningsverkens skyldighet att meddela utslag i afskrifningsfrågor och dessas bedömande ensamt af kammarrätten, dels derom att de förvaltande verkens arbetsordningar borde erfordra vederbörande departementschefs faststäl