Aftonbladet – 11 oktober 1859, sida 2

på det hon under tiden måtte få tillfälle att samla sina förströdda tankar, ty vissheten, att hennes hemlighet var upptäckt, plågade henne grufligt, då hon insåg att hon råkat i händerna på en man, som hon hade nog takt att inse sig hafva sårat mer än han någoöngin skulle förlåta. Under sin promenad framkastade ladyn mångfaldiga förslag och ursäkter, som skulle kunna försona hennes make och hennes son med den plebeiske mr Brandon Burgs närvaro på hennes bjudning. Alla förkastades dock som outförbara, och just då hon var på väg att förtvifla, kom ett lyckligt öde henne till hjelp, under bilden af hennes svägerska, enkemarkisinnan af Cattessey, hvars ekipage hon: mötte. S Vid ett tecken af de båda damerna körde de båda vagnarne sida vid sida. Har du hört nyheten, min bästa Harriet? frågade markisinnan ifrigt. Jag har icke uns der hela mitt If sett mia bror så lifvad., Grefvinnans hjerta klappade ångestfullt, och bade hon ej sminkat sig, innan hon lemnade Eugenia, så skulle hennes rörelse hafva förrådt. sig. Inte? Nå väl, min söta, då blir jag den förste, som får berätta för dig, att vår värderade vän baronessan Wenbank är död, och att ett nytt parlamentsval måste göras. Lady Melbourg lutade sig tillbaka mot vagnsdynorna och drog djupt efter andan; hon såg en skymt af hopp: Genom baronessans död, som sjelf innehade pärsvärdigheten, var hennes son, hvilken två sånger stridt med vicomten om att blifva parlamentsledamot för grefskapet Cumberland och besegrat honom, medlem af-öfverhuset. Dessa på hvarann följande nederlag hade varit de största förödmjuker, som drabba: srefve Melbourg på hans politiska bana.