Aftonbladet – 11 oktober 1859, sida 2

Den försgtige kaptenen lät emellertid ej förmå sig att så lätt skiljas från sina penningar — det var ej bans sätt: Lita du på, min vän, sade han, att de endast gycklat med dig, Den högvälborna grefvinnan skulle lika väl kunna tänka på att bjuda en fattig artist eller en medlem af oppositionen på sina soirter som någon af 0ss. Du tror mig således icke ? Jag tviflar. Mr Brandon Burg slog upp dörren till biljardsalen.. Lady Melbourg var just-i förstugan, för att gå till sin vagn. Jag skall hafva det nöjet att komma i god tidn, sade kan, : Mylady böjde på hufvudet. Och kaptenen äfven. Det blir ett stort nöje att få se herrarne båda tvån, svarade lady Melbourg, med möda qväfvande sin harm. Nästa ögonblick rullade den lysande vagpen bort; få, som sågo den, kunde ana huru olycklig dess stolta egarinna var. Hit med penningarne,, sade amerikanaren småskrattande. Albert betalade honom och gjorde en anteckning i sin plånbok, som vi för egenhetens skull vilja meddela våra läsare. Ett hundra pund med ränta, att fordra af högvälborna fru grefvinnan Melbourg. TJIJUGOÅTTONDE KAPITLET. Följ mig i praktens gyllne salar, Der sammet, plymer och juveler lysa, Der sköna ögon ljuft sitt trollspråk. talar Och kinder rodna, rosenläppar mysa — Ur författarens portfölj. Då grefvinnan Melbourg lemnade sin dotters hem, det barn hon. ej vågade erkänna, lät hon kusken köra ett hvarf igenom parken,