Aftonbladet – 10 oktober 1859, sida 3

sådan den var af statsutskottet rekommende; det är nå som man kan inhemta af ich en kunna afgöra om ett sådant förirdande icke; var att inkomma på helt och hål et andra hjulspi dem, i hvilkas Nils Nilsous jernvögsideer förut gått. ilvad angår Nils Nilssons åberopande af sin otion om jde anslag, som vid riksdagen kombe att beviljas för statsverkets behof utöfver den vid 1954 års riksdag upprättade statsregering, och löneförhöjningarne, så afgafs denna hotion redan den 12 November 1856 och såedes långt innan några nya hjulspår, voro ;ppnade; öchifråga om hans yrkande på speHella nedsättningar i äskade ansläg behöfver indast anmärkas, att sådant försökte äfven O a Månsson, fastän utan att derigenom lyckas göra ig känd såsom statshushåslare, då dessa yrtade nedsättningar iallmänhet voro föga beydande mot de förhöjningar han bevijade. ; Nils Nilssons samverkan för öfrigtm d Ol! ånsson i flera vigtiga. riksdagsfrågor, såväl nom ståndet som utom detsamma vid förbe:edande sammankornster, är något, som ståniets öfriga medlemmar bäst bedöma, och till :emhänskjuter också förf. af öfversigten lugnt Irågäån, om Nils Nilsson i detta afseende i Afonbladet blifvit oriktigt uppfattad. Hvad Nils Nilsson inblandar om ÖrebroTultbolaget är egentligen utan betydelse, då örf. af öfversigten i Aftonbladet. aidrig haft let minsta ord: att säga till fördel för: detta polag; men det. erinrar likväl derom, att vissa tortaliga intressen, gom haft Folkets Röst till itt språkrör, städse sökt använda nämnde boag såcom ett slags fogelskrämma, tär de icke jaft ahdra medel att skydda sig emot ett grankande intrång på det område, der de velat låda sjelfva och allena bakom ett skydd af Hå dunster; som slogos folket i ögonen. Hvad de förmenta skymforden angår, -så inna vi vid förnyad genomläsning af artikeln ntet tecken dertill, om icke det skule så sunna anses att vi berättat, det Folkets Röst rwerömg Nils Nilsson; men om en sådan upp ift af honom anses såsom en skymf,så rå vi j derför, ty den innehåller blotta sanningen. Med arledning a: en i Aftonbladet för sistidne Lördag (den 8 Oktober) intagen, af hi FR. A. Cederschjöld undertecknad längre artiel angående Utlåtandet i afseende på Carl XII:s banesår, får undertecknad, en af beigtningsmännen vid ifrågavarande undersöking, anmärka: 1:o att i denha, ttan tvifvel vigtiga fråga et egentligen är slutsatserna som kunna iniressera allmänheten ; 2:0 att de premisser, hvarpå dessa grundas, med dithörande detaljfrågor och vetenskapliga motivering, icke egna sig för behandling ien volitisk tidning, då de till största delen äro f det slag, att de äfven med den vidlyftigaste framställning ändå blifva för allmänheten rämmande eller ofattliga, hvarföre ock en dning af sådan art icke kan betraktas såsom ätta forum. för den medicinskt-litterära) kriik; hr Cederschjöld äsyftar; 3:0 att undertecknad på dessa grunder aner olämpligt och ändamäålslöst att uti en po itisk tidning ingå i granskning af de sämnda artikelns befogenhet ochinne inde han dock upplysa, att något öp if benkalotten icke blifvit af de besig äkarne ifrågasatt och följaktligen icl äsradt; samt 4:0 att skingrandet af hr Cederschjölds tvifsmål, hvilket icke kan ske genom tidningstiklar, lätt kunnat vinnas. dels genom förrågningar hos eller samtal med någon af be: -igtningsmännen, dels genom att afvakta den edogörelse, för frågan . nom läkaresällskapet, wvilken, såsom hr Cederschjöld kunnat hafva ig bekant, redan blifvit utlofvad, och torde, ;m intet oförutsedt hinder inträffar, komma tt afgifvas i sällskapets nästa kirurgiska klass, Pisdagen den 1 instandande November. Stockholm den: 10 Oktober 1859. : Cärl Santesson. Rättegångsoch Polissaker