Aftonbladet – 8 oktober 1859, sida 3

kommit, icke genom direkt påtryckning af projektilen, utan till följd af sprängning åt sidorna om densamma. Att bestämma rikt ningen af en dylik södersprängning i ena cller andra fallet torde vara nära nog omöjligt. Sålunda finner jag deticke emot naturlagarne stridande att den framifrån bakåt verkställda sprängningen af vårtutskottet, äfven under förutsättning att skottet kommit ifrån högra sidan, måst böja detsamma utåt, då våldet icke var så starkt, att hela den del af basis cranii. som utgöres af pyramiden och angränsande delar, hade blifvit splittrad. Lägger man härtill, att öfre kanten af öppningen å högra tinningtrakten kändes lössprängd, rörlig och något intryckt; att hålet i betäckningarne på denna sidan var litet och rundt, samt förstörelsen af hufvudskålsbenen mindre än på den andra sidan; så förefaller det mig som antagandet, att skottet haft sin riktning från venster till höger, icke är till fullo ådagalagdt. Andra delen af svaret har följande, märkliga lydelse: Skulle någon skottkanalens afvikning från horisontalplanet möjligen hafva egt rum, synes denna, att döma af skadorna i hufvudskålsbenen, hafva testått uti en lutning mot utgångsstället; sålunda antydande. att skottet afskjutits från en punkt, belägen högre än den plats, på hvilken konungen befann sig, då han träffades af detsamma., Att af en :skottkanalens afvikning från horisontalplanet, så obetydlig, att man icke ens vet om den existerar, vilja draga så vigtiga slutsatser, anser jag, lindrigast sagt, vara väl mycket vågadt. Häremot talar för öfrigt den omständigheten, att den vid olyckstillfället af konungen begagnade hatten befinnes vara på högra sidan genomskjuten, emedan det torde vara svårt att fatta, huru en kula, med riktning uppifrån, snedt nedåt och som intränger å venstra sidan af hufvudet, skulle hafva kunnat lemna märke efter sig endast å högra sidan af hatten, om man icke vill antaga det mindre troliga, att konungen hade burit hatten på sned, hvarom man lätt hade kunnat öfvertyga sig,ifall den vid besigtningen hade varit att tillgå. 4:o Har kastkroppen varit en kula eller skrotstycke, så måste skottet hafva blifvit aflossadt från så långt håll, att densamma, redan då den träffade konungens hufvud, något mattat-, d. v. s. dess primitiva hastighet minskats, ehuru farten ännu var tillräckligt stark att drifva projektilen tvärt genom hufvudet. På hvad grund hafva hrr besigtningsmän kommit till denna slutsats? Månne af den omständigheten, att skottet förorsakat en så stor söndersprängning af hufvudskålen? Om så är händelsen och de sålunda synas hysa den åsigten, som lärer delas af den stora allmänheten, att en kula med starkare fart gör mindre hål än en med svagare; så förefaller det sällsamt, att de icke derpå fästat något afseende vid frågan om skottets riktning, eme-. dan denna deras åsigt måste ligga istrid med deras uttalade påstående, att skottet gått från venster till höger. Den handling, hvaremot dessa anmärkningar äro riktade, är af så stort, icke blott historiskt, utan äfven medicinskt intresse, att den nödvändigt måste framkalla en allvarlig kritik. Men den medicinskt-litterära kritiken är hos oss så litet utvecklad, att man nästan kan säga, att den alldeles icke finnes. Man förblandar så lätt anmärkningar i sak med anmärkningar mot person, hvilket torde afhålla många från denna slags litterära verksamhet Detta lilla försök till kritik torde derföre med mildhet bedömas, helst jag öppet erkänner, att det hvarken till form eller innehåll är sådant som jag skulle önska, för att vara fullt värdigt de stora namn, hvilka äro undertecknade den ifrågavarande handlingen. F. A. Cederschjöld.