Aftonbladet – 8 oktober 1859, sida 3

funna skadorna egentligen äro beskaffade. Sålunda säges, vid beskrifningen af högra tinningtrakten, att i hufvudskålen syntes en öppning, hvars längsta sträckning gick snedt från yttre örats öfre gräns till ytterkanten af orbita. — — — Med det genom öppningen införda fingret kändes bakre delen af tinningbenet, ofvanom yttre hörselgången, sönderbruten (fracturerad), sträckande sig denna fraetur öfver basen af tinningbenets pyramid (pars petrosa) nedåt och bakåt mot fossa sigmoidea för sinus transversus, så att detta parti kändes rörligt.v Med bakre delen af tinningbenet, ofvanom yttre börselgången kan icke gerna förstås annat än bakre delen af tinningbenets fjelldel (pars squamosa). Men längre ner säges, att öppningens bakre och nedre kant gå genom öfre delen af vårtutskottet (pars mastoidea) och basen af pyramiden. Huru en öppning af 1,6 decimaltums höjd, med så stor bas, kan förefinnas utan att bakre delen af pars squamosa är borta, är för mig ofattligt. För öfrigt säges på ett annat ställe, att öppningen gick ,ifrån yttre örats öfre gräns,, och nu att den gick genom öfre delen af vårtutskottet. Förgäfves har jag försökt bilda mig ett klart begrepp härom: Beskrifningen af venstra tinningtrakten syes mig vara lika obestämd; ty huru bakre randen af den der befintliga öppning är beskaffad, eller hvilka delar den innefattar, upplyses icke. Väl säges, att vöppningen börjar 0,8 decimaltum ofvanom yttre hörselgången, derifrån den sträcker sig med sin längsta riktning framåt, der den går i ett med ögongropen (orbita), hvars yttre benkant (margo orbitalis) helt och hållet saknas och att största höjden af öppningen är 2,2 decimaltump; men om bakre randen af denna öppning sträcker sig rakt upp eller afrundas bakåt, eller antager någon annan form, derom får man ingen upplysning. Likaledes anser jag det vara omöjligt att göra sig en klar föreställning om rätta längden af den ifrån ögonbrynsbågen genom pannbenet gående -fracturen,, hvilken fractur säges sträcka sig mot stället för stora fontanellen ; ty utom det i mitt tycke olämpliga uti att tala om fontaneller, då man beskrifver Carl XII:s panna, en typ af manlighet och kraft, så är uttrycket i alla fall allt för sväfvande. Lägger man härtill beskrifningen af den trekantiga yta, som vid yttre besigtningen märktes å pannan, och hvars spets infaller ungefärligen vid början af hårfästet i pannans midtlinea, då det förut har blifvit anmärkt, att endast bakre delen af hufvudet och trakten öfver öronen var täckt af tunnt, ljusbrunt, här ch der gråsprangdt hår, men att nden öfriga delen af hufvudskålen var kal; så synes det mig som jag ick saknat skäl för mitt påstående, att beskrifningen icke är tillräckligt klar och noggrann. Men jag har äfven sagt, att den verkställda besigtningen är ofullständig. Skäl för detta omdöme hemtar jag af den omständigheten, att benkalotten icke öppnades och den inuti hufvudet befintliga förstörelsen af basis cranii noga undersöktes. Ty det är möjligt, ja det gränsar till sannolikhet att man der skulle hafva funnit några säkrare spår af det dödande skottets riktning. Man har visserligen sagt, att hufvudets öppnande blifvit af H. M. konungen förvägradt; men i sådant fall hade, enligt mitt omdöme, hela besigtningen bort afbrytas, då på annat sätt några säkra upplysningar icke kunde vinnas. Äfven anser jag det hafva varit i sin ordning att konung Carl XII:s genomskjutna hatt vid besigtningen blifvit ifrån lifrustkammaren afhemtad; ty man skall komma ihåg, att denna besittning var en rent rättsmedicinsk förrättning och icke blott en anatomisk-kirurgisk undersökning. Och hvilken stor vigt och betydelse dylika omständigheter ofta hafva vid besvarande af rättsmedicinska frågor är nogsamt bekant för hvar och en, som aldng så litet dermed befattat sig. På grund af det vid besigtningen sålunda förda protokoll hafva hr besigtningsmän afgifvit kategoriska svar på antydda frågorn, af hvilka jag blott vill fästa uppmärksamheten på följande; 2:0 Skottet har gått in på venstra sidan vid yttre kanten af ögonhålans benring (margo orbitalis); derifrån, med i det närmaste horisöntel riktning, passerat -genom hjernhålans främre hälft, utefter dennas botten snedt bakut. Detta är svarets första del. Väl hade det i mitt tycke varit, om uti detta svar hade ingått en förklaring, hvarföre man måste antaga, att skottet gått ir genom venstra sidan, synnerligast då ganska giltiga skäl finnas för handen till ett motsatt antagande, eller att skottet gått in genom högra sidan, Till stöd för den förra åsigten lärer väl icke finnas mera än en omständighet, nemligen, att den bakre och nedre kanten (af öppningen på högra sidan), som går genom öfre delen af vårtutskottet och basen af pyramiden, är starkt böjd utåt och att brottet 1 benet här är snedt, så att hufvudskålens yttre lamell är bruten utanför och längre bakåt än den inre, till följd hvaraf denna sednare är mera framskjutande och mellansubstansen i större sträcka, synbar. Nekas kan icke heller, att denna omständighet i hög grad talar för den yttrade åsigten, isynnerhet om man, med hrr besigtningsmän, får antaga, att skottet haft en sned riktning framifrån bakåt. För ett dylikt antagande finnes dock icke något stöd uti besigtningsprotokollet; ty skottets riktning måste, enligt mitt omdöme, bestämmas af de yttre sårens förhållande till hvarandra och icke af den uti hufvudskålen befintliga förstörelsen. Om, såsom jag vågar tro, denna åsigt är den rätta, och man betänker, . att den cirkelrunda öppningen å högra tinningtrakten är belägen 1 decimalium framöom yttre örats öfre del, samt att öppningen på venstra tinningstrakten, som har en något oval. form, börjas 0,25 decimaltumutanför ögonlockens yttre commissur mel en diameter af 1,7 decimaltum, och man tager medelpuns:ten af denna diometer såsom det ställe. der projektilen vid: sin ineller ut