Aftonbladet – 7 oktober 1859, sida 2

om de båda förslag, som tillsammans skulle bilda: en svensk dissenterlag. i Det blefve en dissenterlag,i hvilken icke statenimed välvilja och humanitet uppträdde till skydd för en minoritets rätt att ha sitt samvete oqvaldt, utan der en herrskane kyrka, en maktlysten prelatur, med ovilja och på ett förfördelande sätt gjorde några medgifvanden, till.en del endast låtsade och mycket tvetydiga. Vi höra icke till dem, som i kampen för frihet och sambhällsutveckling uppställa såsom grundsats: allt eller intet?. Vi veta, att de, som följa den principen, i allmänhet få — intet. X Men just derföre att vi önska, att något verkligen skall kunna; ernås på det område, som här är i fråga; derföre att de nu ifrågavarande förslagen icke skulle i verkligheten bidraga till att stilla den oro och jäsning, som eger rum; . derföre att. de endast skulle leda till en kedja af trakasserier religionsprocesser och förföljelser; derföre att de endast skulle ha till. följd knot, harm och missnöje mot regeringen samt en tilltagande hätskhet och förbittring mot alla kyrkliga myndigheter; derföre att de icke heller skulle vara. egnade att inför Europas ögon aftvå oss den tillvitelse för religiös ofördragsamhet, hvarigenom vi blifvit på ett sorgligt sätt utmärkta; — af dessa skäl. kunna vi ej annat än med ett bestämdt nej besvara den fråga vi i början af denna artikel uppställt. Antagandet af en sådan dissenterlag skulle efter vår tanke vara mycket vådligt och i flera fall innebära ett tillbakaskridande, en svår hämmsko på utvecklingen. En dissenterlag i nära öfverensstämmelse.. med. den norska är det minsta, som rimligtvis och till någon båtnad för friheten och ordningen kan erbjudas åt svenska folket.