Aftonbladet – 6 oktober 1859, sida 3

Jag undrar just om hon någonsin har varit i Indien? frågade han. sI Indien? Ja visst? lord Melbourg gifte sig med henne der. Hennes-far var generalguvernör der i många år; hvarföre frågar du det? . Åh, just inte för någonting,, mumlade Brandon; det förklarar blott hennes besynnerliga sätt att vara. Indien är ett underligt land, och menniskorna blifva underliga till lyhnet derstädes. a Med denna djupsinniga reflexion kastade herren i huset sig baklänges i länstolen, tände sin cigarr och lade upp fötterna på kanten ofvanför spiseln, i hvilken behagliga ställning han förblef ända tills några dånande slag på porten gåfvo tillkänna den högvälborna damens ankomst. Det är hon! utropade han. Han har således setat hela tiden och tänkt på lady Melbourgp, tänkte Albert inom sig, mer och mer förvånad öfver sin sällskapsbroders uppförande. Man hörde ett frasande af siden i försalen och lätta steg i trappan till öfre våningen. Hon gick upp i min hustrus boudoir, sade Brandon, i det han tog ned sina ben från spiselkanten och steg upp för att gå ut ur rummet. Ring efter mera claret, om du vill afva. Jag kan icke begripa, huru någon förnuftig karl vill hälla sådant skräp genom strupen — men det är din aftär och inte min. Jag är straxt tillbaka igen. Hvart går du?, frågade hans vän. Ja, det är min affär och inte din svarade den förre med en slug blinkning. Nej. nej, Albert; du lärer inte få veta någonting, förr än jag behagar tala om för dig. Hvad kan väl den ohyfsade skälmen mena ? tänkte kapten Mortimer, då hans värd lemnat rummet.