Aftonbladet – 6 oktober 1859, sida 2

anklagelser. Något sådant har likväl icke blifvit af. Tidningen har visserligen i går afton ansett nödigt taga till ordet endast för att söka behändigt slingra sig ifrån saken genom att låta förstå, att det icke egentligen var så illa menadt. Efter att i måndags ha utan alla förbehåll offentliggjort den insidiösa artikeln och efter bästa förmåga förstärkt effekten af densamma genom en inledning, som mystiskt häntydde på någon sak, något förhållande, som det vore lätt att få reda på för den det önskade, försöker tidningen i går förtaga intrycket af densamma genom yttranden, sådana som dessa: Vi erkänna gerna de af Posttidningen hr Nyman tilldelade egenskaper af juridisk förmåga, godt hufvud, nit och.rörlighet. Men dermed äro icke en polismästares alla-erforderliga egenskaper utsagda. Till dem komma lugn och ett sätt att föra ransakningen utan förutfattade meningar, som ingifver åhöraren föreställning om sträng oväld. Det är bristen härå, som vi för vår del ansett kunia mot hr Nymans embetsutöfning anmärkas och som vi gissa att det varit insändarens afsigt att uttrycka, ehuru ham dervid begagnat en skärpa, som vi för vår del anse varit olämplig, samt åtskilliga uttryck, som vi förmoda blifvit starkare än den tanke, som ingifvit dem. Hvad Sv, Tidn. nu efteråt gissar ha varit insändarens mening är likväl någonting helt annat än det, som framgår ar den insända arsikelns klara och oförtydbara ord, och hvilka det är S. T:s pligt att antingen styrka eller också utan omsvep återkalla. Det slags återkallelse, som redan blifvit gjord, torde möjligen kunna tillfredsställa hr Nyman person-. ligen, och vi skulle visserligen icke ha ytterligare vidrört saken, om den endast rört en enskilt man. Men då hr Nyman alldeles icke återgår till privatlifvet, utan till ett ganska vigtigt embete i statens tjenst, till en domarestol, så är det för det allmänna ingalunda likgiltigt, om vid bans namn blifvit fästad en beskyllning om bristande redbarhet. Sv. Tidn., i hvars spalter beskyllningen blifvit framkastad, måste anses moraliskt förpligtad att uppgifva, hvilken eller hvilka bandlingar å hr Nymans sida kunnat föranleda dertill, att, såsom det i artikeln h ter, hvar och en, som anser ett redbart sinnelag nödvändigt för beklädandet af en chefsplats inom polisen, måste ha önskat hr N. derifrån aflägsnad. Vi, som anse ett redbart sinnelag fullkomligt lika nödvändigt för beklädande af ett assessorsembete i en hofrätt, måste påyrka att en publicistisk organ, som om en innehafvare af ett dylikt embete insinuerar bristande redbarhet, har till ovilkorligt åliggande att styrka sitt påstående genom anförande af bestämda fakta, så kärt det för denna organ må vara att icke vilja anses ha sänkt sig till smutstidningarne. iq Svenska Tidningen har vidare förklarat, att öfverståthållarens åtgärd mött. bifall af alla, som vilja. underrätta sig om saken, och att ,det är förmätet af Aftonbladet att tro sig kunna inför allmänheten bemantla förhållandet. Svenska Tidningens redaktion, som, innan den nedskref, dessa ord, väl lärer ha gjort sig reda för hvilken sak det är som man kan få reda på, och hvilket förhållande, som vi förmenas bjuda till att bemantla, torde benäget härom upplysa oss och allmänheten. Vi föra härvid på intet sätt hr Nymans talan; vi ha om honom yttrat hvad vi visste; det åligger nu Svenska Tidningen att upplysa hvad det är hon förmäler sig veta; ty ingen lärer kunna neka att det för vår em etsmannaoch domarekårs anseende, och i sammanhang dermed för rättstillståndet i landet, är af stor vigt, att, då mot någon af denna kårs medlemmar de allvarsammaste beskyllningar blifva i offentligt tryck framkastade, dessa beskyllniogar må blifva antingen bekräftade eller vederlagda.. På det fält Svenska Tidningen inlåtit sig, lärer, såvidt vi kunna se, icke för benne finnas någon annan utväg än att antingen styrka sina påståenden eller ock rent af och öppet erkänna, att hon upplåtit sina spalter för försåtliga smädelser.