Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 3

teint såsom en spaniorska. Modren är högväxt och korpulent, med tillgjorda manår. På resan från Paris till Orleans var Leonie Cherean särdeles öm om det stulna barnet och lånade till och med en resandes kappa åt detsamma. Hon föregaf att hennes man bodde i Pafis och var anställd vid en stor försäljning af sorgsaker. Då man på bangården frågade henne om hon hade några effekter med sig, svarade hon: Nej, blott mitt barn! I förbindelse med denna sak stå åtskilliga andra historier om försök, som blifvit gjorda att falskligen åtkomma den utlofvade belöningen. — På rådhuset i Libeok förvaras åtskilliga effekter, bland hvilka några hafva för oss svenskar ett specielt intresse. Sålunda finnas der de kläder, som fiustaf Wasa bar, då han som flykting ankom till Libeck för att af den mäktiga hansestaden begära bistånd för sitt fädernesland mot Kristian den andre. Då den behjertade ynglingen — så berättar förevisaren af samlingarne — icke kunde tillåtas träda inför rådet i sin torftiga drägt och saknade mynt för att anskaffa en bättre, så erhöll han af rådet såsom gåfva en dyrbar och honom värdig. Sedermera hafva förstnämnda kläder med stor omsorg förvarats på rådhuset. — Der finnes äfven ett porträtt, visserligen af ringa konstnärligt, men så mycket större historiskt och, om man så fir säga — psykiskt värde. Då Carl den tolfte under sin mångåriga vistelse utom Sverges gränser ofta hemsände kurirer, hände det stundom att dessa styrde kosan till Läbeck, hvarifrån öfverfarten till Sverge lättare kunde verkställas. Men icke alltid stod Carl på bästa fot med det läöbska rådet, eller, hvilket kommer på ett ut, rådet stod ofta på bättre fot med Carls fiender. Politiken föranledde derföre rådet att, när kurirer rån konungen uppsnappades, sätta sig i besittning f de bref och depescher, som de medförde. På detta ätt föll i rådets händer det porträtt, hvars historiska värde vi ofvan antydt. Förhållandet med detsamma är, att då Carl vistades i Bender och tiden vlef honom lång, hvarpå ingen kan undra, så föll han på den iden att sjelf måla sitt porträtt, och hos honom var, såsom Tegner säger, beslut och handling ett. Han afsände det derefter såsom gåfva till cn af systrarne i Sverge. Men oturen ville, att den kurir, som förde det med sig, uppsnappades i Läbeck, der rådet tillegnade sig detsamma En af stadens syndici försåg det derefter med en egerhäntig anteckning, hvaruti intygades, på grund af det bref, som medföljde porträttet, att detsamma var måladt egenhändigt af konung Carl. Det ar till formatet icke stort och måladt i vattenfärger, men ehuru iet icke förråder någon konstfärdighet, har det dock en viss likhet med originalet. Vid ett närmare beraktande af detta porträtt får man en förklaringsrund till allt det bizarra i denne konungs karak:er. Porträttet vårdas med största omsorg och förevisas icke för alla resande, som beskåda rådhusets amlingar. Om svenskar vilja beskåda detsamma, 4 tillråda vi dem att ställa sig under vår dervarande välvillige konsuls protektion. Ganska många samlare af kuriositeter hafva begärt att få kopiera oftanämnda porträtt, men den höga senaten har der-. på alltid svarat ett obevekligt nej. Då hertigen af Östergötland i Juni månad 1857 med sin gemål återvände från Nassau och passerade Läbeck, gaf den höga senaten för fursteparet en lysande måltid. Då besåg fursteparet samlihgarne på rådhuset, deribland äfven det oftanämnda porträttet, hvilket högligen intresserade dem. I anledbing deraf beslöt senaten att låta taga tvenne fotografier af detsamma, hvilka, infattade i dyrbara ramar, sedermera till de begge furstliga personerna öfverlemnades. Dessa begge efterbildningar äro de enda som finnas af det kuriösa porträttet. — En negers sjelfuoppoffring. Den 12 Juli 1858 strandade skeppet Constant, på resa från Sidney till tanilla, och blef vrak. Kaptenen med 12 man gick slupen och 6 andra af manskapet i en mindre båt. fter 45 dagars gemensam segling och när både :ifsmedel och vatten hade tagit slut, gafkaptenen en mindre båten, som se lade bättre, tillåtelse att skilja sig från den större. Denna fortsatte seglingenutan att träffa något fartyg. Den dagliga rationen, som i början hade varit en half skeppsskorpa och ettqvar:er vatten, inskränktes mer och mer. Snart måste man taga till de mest motbjudande saker för att nppehålla lifvet; man släckte törstew medurin och stillade hungern med exkrementer. Slutligen kom det ända derhän att draga lött om hvlken som skule 135 för de öfriga. Först ville man undäntaga kap? tenen från lottdragningen; emedan han kunde bäst styra båten, men då några icke ville medgifva: detta indantag, förklarade en stor och stark neger, som ade lidit mindre af hungern än de andra, att han ke brydde sig stort om Ifvet och ej hade några tskapsband, så att han gerna kunde gifva sitt lif. drog han knifven och stötte den sjelf i brötot på sig. Han var snart uppäten, och en annän aeger blef då skjuten. Hur det vidare gick -med upen omtalas ej af den tidning, hvarur förestående år hemtadt; men det nämnes, att 3 man af den minFre båten blefvo räddade. — Fofflade kanoner. Angående dessa läses i -1a Constitution, en tidving i Lionne: Vi hafva för ågra dagar sedan sett passera ett stort antal af dessa förskräckliga krigsredskap, som spelat en så stor rol i italienska kriget, isynnerhet vid Solferino, der de österrikiska hjelptrupperna ledo mycken skada utan att hafva deltagit i striden. Vi mena ie refflade kanonerna, som på verkligen otroligt afstånd slunga döden in i fiendens leder och träffa ned en förskräcklig noggrannhet. Dessa kanoner iro af brons, mycket mindre än de andra och af kaliber 4. De äro refllade med sex vridna och skarpkantade rännor. För att emottaga krutladdningen nafva de en trång krutkammare, liksom på Delvigneska karbinen och såsom de änru i artilleriet brukliga haubitserna. Projektilen stöder sig emot kanien af krutkammaren. Den är af ihåligt jern, i sferisk-cylindrisk form, ungefär jemförlig med infanwveriets muskötkula, och har liksom denna en reffla. iKnolans cylindriska basis är på 6 ställen urrefflad och sprintar af tenn äro införda i de urhålkade delarne. Dessa intränga sig i reffllorna genom gasens expan-ionskraft och gifva åt kulan samma precision som uti en karbin. Någon gång fylles projektilen med muskötkulor, och man låter den springa sönder på hvilket afstånd man behagar. För detta ändamål har brandröret, som i projektilens inre är i beröring med knallämvena, på det yttre särskilta märken. Man afskär stubinen vid dessa märken allt efter som man vill att kulan skall explodera vid 400, 600 etrer eller mera. Sättaren är vid basen urhålkad, hvarigenom projektilens hufvud omfattas liksom af xarbinens laddstake. Ett rörligt riktinstrument är ogadt till höger om kanonen. Riktningen är fullt säker på ända till 2600 meter. Hela skottvidden är 1500 möter: K Dessa kanober äro lätta att bandtera. I Italien såg man dem oupphörligt på alla punkter af horionten. Vid Montebello såg man dem uppställda på n för artilleri nästan halt ach hållat Atillakaad:a