Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 3

ror och hån; mången man har af blindhet hängifvit sig åt last och förderf. Det är väl sannt att jag hade en naturlig känsla för skilnaden mellan rätt och orätt, men den är gemensam för oss alla och af ringa gagn utan fasta grundsatser till vår ledning. Qvinnor, tillade han med ökadt allvar, äro mensklighetens bästa lärare, ty de begrepp de meddela äro sunda och goda, liksom deras egna känslor och anlag, tilldess vårteget köns grymhet och låghet fördunklar deras sedliga uppfattning. Hur skola vi kunna fordra att blomman bibehåller sin sköna friskhet och doft sedan vi trampat den i stoftet?, Ganska tidigt följande morgon var Isabella i sin väns enkla boning och meddelade-henne den förklaring som egt rum mellan henne och Harold. Miss Cheerly sade henne sina hjertligaste välönskningar för hennes lycka. Min lycka I upprepade Isabella; ack, min vän, hoppet att kunna blifva hans maka är icke närmare än förut. Eugenia skall aldrig lösa mig från min ed. Jag tänker bättre om henne än så, svarade den förra; ej om hennes hjerta, men väl om hennes klokhet. Det grymma välde hon erhållit öfver ditt öde skall, om det blir kändt, icke endast göra henne löjlig i verldens ögon, utan äfven verkligt brottslig. Såsom syster har hon aldrig haft rättighet att aftvinga dig ett sådant löfte — som maka har hon ännu mindre rätt att påyrka dess bibehållande. Lita på att mr Tracy skall finna utväg att bringa henne till förnuft. De orättvisa, tillade hon, äro vanligen moraliskt fega. Hur skulle hon våga trotsa verldens dom och sin fars vrede.n Hon vågar allt för att tillfredsställa sitt begär att hämnas. Ljudet af flera röster hördes från den lilla trädgården framför boningshuset, Harold och hans vän hade på vägen till Grange stannat för att helsa på sin gamle bekante, Kit, och då de fingo höra att miss Trelawney var der, stego de af sina hästar, Då alla tre kommo in i det lilla förmaket,