Aftonbladet – 4 oktober 1859, sida 2

I vår tanke hade bankiren största anledning att beklaga sig. Då hertiginnan sålunda vädjade till den gamle ädlingen, hvilken, alltsedan han tjenade Ludvig XVI:s garde, ansåg sig som en obestridlig domare i allt hvad som rörde krigskonsten, log han nedlåtande och knäppte med fingrarne på sin briljanterade snusdosa. De unga herrarne, sade han med en märkbar tonvigt på unga, glömma att konungen i Spanien numera i egen person för befälet öfver armen. : Detta yttrande ansågs af de högättade, gamla damerna och hofmännen som ett segrande svar på Harold Tracys obehöriga tvifvel och grymma förutsägelser: Konungen bar sjelf tagit befälet. Ingenting kunde eller åtminstone borde sägas vidare i ämnet, enligt deras åsigter. c Men Harold, som hade en ohöfvisk vana att stå fast för hvad han ansåg vara sannt, svarade: Nej, jag har verkligga. icke glömt detta, och det är: just ett af de skäl, hvarföre jag misströstar om utgången, Hans majestät eger tvifvelsutan många furstliga och aktoingsvärda egenskaper, men olyckligtvis saknar han alldeles dem, som fordras för en duglig general. En duglig generall! upprepade den förre med ytterlig förvåning och tillika medömkan öfver talarens okunnighet i det vigtiga fall ban nu var på väg att meddela. Hvarje prins af Spanien, sir, är genom födseln chef öfver ett garde. Detta ansågs tillfyllestgörande, ända tilldess att grefve de Lilini blef synlig i salongen. Hans omdöme fordrade en viss aktning. Vi behöfva knappt säga, att det i alla afseenden bekräftade den unge engelsmannens påstående. Då Harold meddelade hertiginnan sin afresa till England följande dag, tillkännagaf