Aftonbladet – 3 oktober 1859, sida 3

tankar genom de mest olika sysselsättningar, kan kasta sig i nöjenas hvirfvel — och om hans omgifning allt för smärtsamt påminner honom om hans förlust, kan han välja sin vistelseort efter behag samt låna morgonrodnadens vingar, för att fly till verldens yttersta ända och der söka glömska. : Jemfördt med mannens, är qvinnans lif inskränkt, beroende och enformigt. Hennes egna tankar äro hennes ständiga sällskap, och om de äro sorgsna, har hon svårt att finna glädje och tröst; hennes lott är att älska och älskas; lyckas hon ej deruti, så liknar hennes hjerta en fästning, som blifvit intagen, plundrad, ödelagd och öfvergifven. Huru ofta slockna ej ögonens strålar, blekna ej kindens rosor, vissna ej behagets former, utan att någon kan säga orsaken dertill! Liksom dufvan sluter sina vingar till sidan, för att gömma och betäcka pilen, som gnager på hennes lifskraft, likaså vill äfven qvinnan för verlden dölja en sårad tillgifvenhets qval. En finkänslig qvinnas kärlek är alltid tyst och förbehållsam; till och med då den är lycklig, vågar hon knappt tillstå den för sig sjelf; i motsatt fall begrafver hon den på djupet af sitt hjerta och låter den der slingra sig kring spillrorna af hennes flydda frid. — Hennes hjerta har ej mera några önskningar, hennes tillvaro ej mera något behag; hon öfvergifver alla dessa glada tidsfördrif, som förnöja sinnet, uppfriska tanken och drifva lifvets strömmar med mera helsa och styrka genom våra ådror. Hennes kraft är bruten — sömnen är för henne ej mera en vederqvickelse, ty hennes läger omgifves af melankoliska drömmar, så att hennes försvagade natur dukar under vid den obetydligastv yttre påstöt. Betrakta henne nu der. hon strålar af glädje och skönbet, ty snart skall ni finna vänskapen gråta vid hennes förtidiga graf och förvåna sig öfver att hon, som så nyligen egde ett öfver flöd af helsa och ungdom, kunde så hastigt blifva ett byte för maskarne och förgängelsen. Man skall berätta er, ait en förkylning eller ett plötsligt illamående lade henne på båren,