Aftonbladet – 3 oktober 1859, sida 3

af hennes aflidne brudgums minne. Emellertid var han envis i sin anhållan samt begärde blott hennes vänskap; på hennes kärlek gjorde: han ej anspråk; dessutom hade han verksamma bundsförvanter i den aktning och beundran hon hyste för honom samt i hennes egen beroende belägenhet. Hon lefde nemligen genom sina vänners välvilja. Slutligen vann han hennes hand, likväl med den Kögtidliga försäkran, att hennes hjerta för evigt vore en annans. Han förde henne till Sicilien, i förhoppning att ombyte af vistelseort skulle fördunkla minnet af hennes fordna sorger. Hon var en älsklig och exemplarisk hustru samt bjöd till att äfven vara en lycklig; men intet kunde skingra den tysta, förtärande melankoli, som hade bemäktigat sig hela hennes väsende; hon tynade af i ett stilla men obotligt lidande och sjönk slutligen sakta ned i grafven — offer för ett brustet hjerta! Det var om henne som den utmärkte ir ländske poeten Thomas Moore skref följande: rader: Hon är långt från sitt land, från sin bjeltes bår;: Om en blick hennes älskare tigga, Men hon vänder sig från dem och pressar en tår: I hans graf hennes hjerta vill ligga. Sitt fosterlands qväden, de vilda, hon höjt, Af den älskades toner hon frossat, Ack, föga de tänka, dem sången förnöjt, Huru sångerskans hjerta är krossadt. För sin kärlek han left, för sitt hemla:ad han dog. Det var allt, hvad han älskat i gerlden; Ej hans land kan begråta den fallne nog, Och hans brud honom följer på färden. Gif henne en graf, der strålarne aö, När en herrlig morgon de lofya, Ty i skimret från vester, från sorgens ö, Som hon älskat, hon ljufligt. skall sofva, ja 1 BRN — Författarinnan till Onkel Toms str rr sysselsatt med re Dy roman, I hg im inisters Wooing, (Presten på frieri), hvilken skall utkomma. ? F Git sober eesttenmadadt. sas JRR