Aftonbladet – 3 oktober 1859, sida 2

våldsam ordvexling uppstod — ett skott afsköts, och min falske bror föll. Jag hade vänner — fortfor talaren —som dolde mig under de efterforskningar som gjordes, ty det utgafs att jag genom brodermord sökt komma i besittning af mitt fädernegods. Som oenighet länge egt rum emellan oss, troddes historien allmänt; en var det dock, som visste dess otillförlitlighet, och denne hade åsett hela uppträdet. Han vågade öppet betyga min oskuld och fick med lifvet umgälla sin djerfhet. De mördade honom. Och din broder ? Han lefde och blef make samt far, Man trodde att jag var död. Adelaide led sin sorg i tysthet. Du lärde känna henne, gjorde ditt anbnd och blef, hvad Jag en gång så ömt varit förvissad om — hennes make. Och hon visste dock att bon blifvit bedragen, anmärkte generalen med bitterhet. Icke förr än många år efteråt,, svarade Lilini, annars skulle utan all fråga hedern förmått henne att yppa allt. Har du glömt buru länge jag nekade att umgås i ditt hem? — hur motvilligt jag slutligen gaf vika för din enträgenhet? Et smärtsamt steg var oundgängligt för att upplysa Adelaide, ätt jag lefde, och förklara den hemlighet, som gjorde henne till din lagliga hustru. .Och sedandess? inföll hans åhörare med ångestfull röst. Sedandess, upprepade berättaren till dessa sorgliga lefnadsbändelser, har hon varit som en syster för mig. Mannen upprepade detta ord med en tveksam och bedröfvad röst. ; Menniska!, utbrast Lilini med häftighet, bar du hvarken hjerta eller omdöme? Aro båda slutna för öfvertygelsen? Dessa oädla tvifvel tvinga mig att återkalla den tidpunkt för ditt minne, som gjort oss till vänner, i Foulouse. Då det engelska kavalleriets anfall hade lemnat dig på stridsplatsen sårad och utan försvar, hvem var det då som utan tanka på egen fara drog fram dig undan högar af slagna och räddade ditt lif? Hade