Aftonbladet – 1 oktober 1859, sida 3

älskade en annan — att hennes hjerta var begrafvet med hennes ungdoms älskade. Då denhögsinnade qvinnan gjorde denna bekännelse, var det utan den ringaste afsigt attbedraga honom. Hade hon kunnat drömma om att föremålet för hennes kärlek ännu lefde, skulle ej ens den strängaste befallning af hennes far, öfverste Hardy, ehuru mycket hon fruktade honom, kunnat förmå henne att blifva generalens maka. Då den gamle krigarens svartsjuka och sårade stolthet blifvit bringade till det yttersta, framkastade Alfred de Migniot en vink om den tillfredsställelse han; tant säkert skulle känna af stt blifva en rik enka. Detta var en ömtålig punkt att vidröra, och hade ej hans frände varit nästan vansinnig af smärta och harm, skulle han ej kunnat undgå att nna åen låga afsigten hos förtalaren. ,Jag skall-lemna henne såsom en tiggerskal utropade den blinde mannen, alldeles utom sig. Skulle du väl tro det, min gosse, att jag till den grad låtit vilseleda mig af hennes skenbara tillgifvenhet och dygd, att txtamentera hela min förmögenhet åt henne? Men det är ännu icke för sent att bestraffa henne. Kuade han hafva sett uttrycket i sin systers Sons ansigte, skulle han ej behöft några vidare bevis på den lisf, som blifvit använd emot honom. SGå i morgon till min notarie,, tillade han. Det är ju ej så brådskande,, invände vicomten med ett belåtet leende, ni kan ju vänta. Icke en dag — nej, inte en timman, sva;rade generalen. Kan jag ej rädda min hei der, så skall jag åtminstone skydda min förj mögenhet för hennes ansläg. Jag förbjuder idig att återkomma till mig utan honom, til ade ham Mitt beslut är orubbligt.n