Aftonbladet – 1 oktober 1859, sida 2

gång jag plåstrat ihop hufvudet på dig. Ha, ba, ha; det är ändå bra att hafva:en jättes styrka och en redligmans hjerta att nyttja den. En djup klagan afbröt de resandes glädjeyttringar öfver sin räddning. Deras förrädiske ledsagare hade träffats af ett välförtjent straff. En kula från en af de fiendtliga soldaterha hade inträngt i hans ena sida; och den förskräckte gossen, som var tunden vid honom, blef öfverhöljd af hans blod. Oaktadt hans brottslighet tillät, icke menskligheten att den sårade skulle qvarlemnas i detta tillstånd. Doktorn undersökte hans blessyr och fann genast att den var dödlig. Han har ej många minuter att lefvan, sade han; en inre förblödning qväfver hönom., Den döende uslingen, hvars vilda ögon varit ångestfullt fästade på läkaren, medan denne undersökte hans sår, uppfattade meningen af hans yttrande och klagade doft, Flera gånger försökte han att tala, men blott ett lågt, sorlande: ljud framträngde från hans läppar. I sin förtviflan rullade han sig på marken och grep ursinnigt om sin strupe, liksom för att hämma den ström af blod, som började framqvälla från hans mun. Hastigt rusade han pp, uppgaf ett vildt tjut och föll död ner. Det dröjde något innan de lyckades stilla ossens sorg och fruktan, hvilken, som Hacold Tracy anat, verkligen var bror till deras vägvisare. Då han blifvit förvissad om att ngen hyste några onda afsigter emot honom, ugnade han sig småningom och försäkrade, ill svar på Lilinis frågor, att han kände väen ända fram till gränsen, lika väl som trots ågon. För oss väl dit, sade grefven, så skall ag draga försorg om dig. Jag skall sörja ör din framtid. I stället för att jagas söm tt vildt djur här ibland bergen, hånas och