Aftonbladet – 1 oktober 1859, sida 2

STOCKHOLM den 1 Okt. Någonting rätt roligt är att se en del hög-Å konservativa tyska blad, oeh deribland Österrikes officiella tidning, med mycken värma uppträda emot centralisationen. Så länge det gällt att inom de särskilta staterna-centralisera regeringsmakten och aflägsna hvarje frö till sjelfstyrelse, när Ungerns fria-författning och sjelfständiga institutioner upphäfdes och reaktionen på alla. håll och kanter sträfvade att sivellera bort hvarje folklig institution, som kunnat vara besvärlig för polisoch sabelregementet, då bade de icke det ringaste att invända emot centraliseringen. Nu deremot, lå man åter i Tyskland börjat vakna till inigt derom, att det närvarande tillståndet är eländigt och ovärdigt en så bögt bildad nation, när man för allvar tänker på att låta de :re dussinen små tyska fosterländer verkligen förenas. till ett.stoört fosterland och derigeaom tillika ge lif och andrum åt folkfribeten. då börja konservatismens nattugglor ropa högljudt om den skadliga, den fribetsfiendtliga centralisationen och mena, att det är alldeles pundgängligt för folkfribeten och civilisatioaen 1 Tyskland, att icke det ringaste intrång sker uti Lichtensteinska eller SchaumburgLippeska monarkernas suveränitet. Det är denna skamliga lek med ord, som de ultrakonservativa understundom tillåta sig, då de uppträda i frihetens namn. De veta mer än väl, att hvad de liberala i Tyskland fordra är enhet, men med frihet. Enhet genom bildandet af en centralwakt, som med kraft och värdighet kan representera Tyskland i förhållande. till. andra länder och frihet genom grundandet: af ett verkligt och väl ordnadt rättstillstånd. I det bittillsvarahde tyska förundet,. sådant det skapades af den heliga alliansen,. hade man mötsatsen af allt detta: fullkomlig frihet för alla staterna i den yttre politiken och derigenom splittring och vanmakt, men deremot en märkvärdig enhet, en präktig centralisation, så snart det gälde friheten i det inre, så snärt det blef fråga om reaktionära åtgärder emot pressen, folkrepresentationerma, domaremaktens oberoende, mot hvarje sträfvande att realisera rättsstaten. Af huru ringa värde för folkfriheten och burw i alla hänseenden betydelselösa de tyska småstaterna äro, finna vi på ett träffande sätt framstäldt uti den i London. utgifna tyska tidningen Hermann, hvilken derom i sitt sednaste nummer yttrar följande: Bland ett af tidens tecken är ett af de märkvärdigäste, att allestädes i verlden de små staterna förlora sin hifskraft och börja försmälta i stora folkstater. Hvad som hittills varit godt hos dem, värderar mån ej längre; och hvad som är dåligt hos dem förnimma deras egna medborgare med alltjemt stigande bitterhet. I Italien försvinna nu åter ett par af dem; i Tyskland ha de nedgått från flera hundra, af hvilka det tyska riket en gång bestod, till omkring trettio, och hvad man än må tänka om Eisenachförklaringen, så är det förvisso icke dess syfte att styrka småstaterna i deras existens. Småstaterna äro den sista återstoden af länsväsendet, en stelnad, förtorkad qvarlefva från medeltiden; På en tid, då det i Europa i stället för våra jernvägar icke ens fanns anlagda vägar, då en kurir behöfde fyra dagar, en arme marscherade en månad från skottska gränsen till London, var en centraliserad suveränitet icke nog för folken. Då den danske sjöröfvaren inföll i England, då ungraren eller mongolen bröt in i Tyskland, då araben landsteg i, Italien, då kunde toan ej vänta på bjelp från rikets medelpunkt; man behöfde en suverän på nära håll, hvilken med egen maktfullkomlighet utrustade, mönstrade och anförde provinsens stridskrafter; och derigenom blef det nödvändigt att länskonungen verkligen öfverlemmnade en del af suveräniteten åt den store vasallen. Men af vasallerna . uppväxte de små furstarne, deras områden skilde sig derefter från statehs lefvande organism, deras politik blef för det mesta antinationel och till och med då de första dynastierna dogo ut, fänn man det fördelaktigt för de stora husens yngre söners försörjning att låta småstaterna qvarstå. Många af. dessa småstater ha, sedan de förlorat sin politiska betydelse, förvärfvat ev förtjenster genom befordrande af vetenskap, konst och poesi, Husen Medici och dEste i Italien, furstehusen af Weimar och Gotha på 1800-talet i Tyskland spredo stor glans kring sig och på nationerna. De tyska småstaterna lefva ännu på det tyska Athens vid Ilm litterära rykte; men tyvärr vill icke i våra dagar. någon Göthe längre växa fram vid ettlitet furstehof: ; Politiskt värdelösa ha småstaterna blifvit derigenom, att kriget, handel och vandel, alla ett folks beröringar med ett annat nu gå i stor skala, att telegralen ögonblickligen meddelar, när fara hotar, att hvarje stor -stat medelst jernvägarne genast kan kasta sina stridskrafter på en punkt; utan att behöfvå någon förmedlande suveränitet af maärkgrefvar. IL litterärt och artistiskt afseende gälla de små hofven icke heller. något numera, emedan poeterna och konstnärerne af Guds nåde nu för tiden helst undvika den vädjobana, der de sexton. anorna väga mer, än menniskan, och emedan all-konst. nu vill vara folkelig, all vetenskap praktisk. Fabriken, den stora manufakturen, har dessutom konseqvent dragit bort från de ännu qvarvarande småstaternas hufvudstäder och upprest egna bopålar åt sig i städer af plebejisk färgskiftning, Det moderna lifvet är icke längre hofmässigt och längtar ej heller att få tillträde: till hofvet. Detta är ett af de skäl; hvarföre Eisenach