Aftonbladet – 30 september 1859, sida 3

andra i England eller Irland, hvilket just kan komma på ett ut. Varen på er vakt tills ni väl kommit ur detta olyckliga land. Liten ej på några, som I möten — blott på edra pistoler; de skola icke bedraga er. Och skölle ni få höra att ODonnel funnit en kritruppens återtåg, till. dess vi återse hvar. gares död, så glömmen honom icke., xGlömmal upprepade hans unga vämer; burn skulle vi kunna det? JO, Jo, inföll irländaren med ett svagt försök att le; jag var en narr som kunde sätta något sådant i fråga. Hjertats minne är ju ännu varaktigare än tankens. Nej, det Här duger ejl utropade han hastigt, ty ban kände att skilsmessan blef svårare för hvarje stund; rättnu blir jag väl kapucinermunk! Farväl! Måtte ni båda lefva i tusende år. som spanionerna säga — och jag lika länge, för att se er åter. Han gaf sin bäst fria tyglar och red i sporrstreck efter sin trupp. En gång och endast den gången vände -ban sig om i sadeln och vinkade med handen. De resande besvarade helsningen genom att hvifta med mössorna. De sågo honom aldrig mera. Detta afsked egde tum midt för en venta. i på gränsen af I rra, ett romantiskt oci orgigt landskap, der den främling, som ick: ; rvillar sig 1 e: inga dalöppnirGON der afbrugränsaintik brant tare är est ned om: jer af det egn: na och hvilkör dtfölket; högre a af törnbuskar topparue, som skjuta ärdel a gördel af en ka