Aftonbladet – 30 september 1859, sida 2

England är på väg att taga verksam del i krigety, fortfor han, och sänder hjelptrupper till mina fiender. Under dessa förhållanden är det omöjligt att I: kunnen handla annorlunda. Emöttagen således: den enda belöning kenungen i Spanien har att.gifva — min varma tacksägelse för det nit och det mod I hafven visat för hans sak. De unga männen -bugade sig tyst. Det sätt, hvarpå de erhållit sitt afsked, var så förbindligt och smickrande; att den ömtåligaste hederskänsla ej kunnat hafva något att invända dervid; och alltsedan doktor Currys ankomst till lägret och de underrättelser från hemmet, som han medfört, hade de hyst en stark önskan att få återvända till England — en känsla, som vi ej behöfva. säga. att Tom och William Franklin af allt sitt hjerta delade. Detta var sista gången de sågo Don Carlos, och om de äfven under: fälttåget hade haft anledning att anklaga honom för obeslutsamhet och svaghet samt brist på de stora egenskaper, som göra män till hjeltar, så skildes de dock: från honom med den: öfvertygelse, att han var en g:d och rättänkande furste.f3 ODonnels sorg var stor, då -han fick. veta sina båda officerares snara afresa. Han kunde till att. börja med icke förmås att tro d.. Han förklarade att kungen måste hafva för lorat förståndet, och det var med någon svårighet han kunde förmås afstå från sin plan att ;gära audiens för attpå det vördnadsfullaste sättn, som han sade, göra invändningar mot en sådan dårskap. Stackars man! Han hade skäl till sin sorg. Kamratskapet. på slagfältet, marscherna i bergstrakten, bivuaken, vakten om nätterha vid lägereldens T.dasken, allt detta hade grundat et Vänskap, lika varaktig som den var uppriktig. Jag skall endast med balf lust emot! BLY