Aftonbladet – 30 september 1859, sida 2

orderliga insigternas ådagaläggande tillräckigt, eller icke. Om så vore, kunde mellan rofessor Svanberg och hr Richert endast dönas af en vetenskapsman inom facket, och man kulle utan tvifvel i så fallidet längsta bålla öre, att br. professorn hade rätt emot sin därunge. Men, som sagdt, härom är ej fråga. Ir Richert klagar deröfver, att hr professorn, wilken, trogen sin gamla vana eller ovana att j följa. med och öfvervaka lärjungarnes laboationer, naturligtvis: ej genom besök på laoratoriet med egna ögon öfvertygat sig, huuvida hr Richert utfört sitt prof eller ej, emot illa br Richerts försäkringar, 1 trots af de bevis han åberopar, de redogörelser han lemnar ör gången af. analysen och deresultater, till vilka han kommit; bestämdt förklarar, att hr Richert aldrig utfört det förelagda profvet, och detta på ett sätt och i ordalag, som ej iro särdeles egnadesatt bevara.den värdighet, ädlaste mening taget; Som allra minst en så högt uppsatt lärare någonsin får lemna ur sigte.. Sådana yttranden som t. ex. jag vill oj längrescachera miy?;-eller; jag kan lägga fingrärne på bibeln och svära? c. taga sig i sanning ej rätt väl ut i ett samtal eme!lan en lärare och lärjunge, om de ock hafva-det goda med sig att de minska den ofta alltför stora benägenheten för ett obetingadt jurare in verba möagistri?. . Ty huru skulle :väl en.lärjunge, som ej blott vet meå sig sjelf att hans uppgifter äro sanna, utan äfven .kan ovedersägligen bevisa det, kunna hysa något förtroende för en läråre, som med dylika kraftord söker bringa sanningen till tystnad! : Att hr Richert, som, enligt hvad viinhemtat, vid universitetet eger om sm vandel och sina studier de bästa vitsord, ej nöjdesig med hr professorns mot honom högst förnärmande beteende, utan hos konsistoriet. sökte: upprättelse,. vittnar om en frimodighet och en sjelfständighetskänsla, som väl svårligen hans vederpart skall lyckas bringa under rubriken af uppstudsighet;. Er, Richerts bestämda förklaring, ?att ban hädanefter på intet vilkor kommer att låta sina kunskaper för en examen .bedömas af prof. Svanberg?, tyckes dessutom antyda, att, om han ock i sin klagoskrift visar professor Svanberg all den undfallenhet. förhållandena medgifva, hvad som: dem emellan förefallit dockvarit af beskaffenhet att helt och hållet beröfva honom förtroendet till hr professorns oväldy till följd -hvaraf han ock ansett sig: böra -anhålla, det konsistoriet täcktes vidtaga sådan åtgärd, att hans insigter i kemi blifva bedömda af någon annan lärare än professor: Svanberg.? Hvad nu beträffar denna hr Richerts anhållan, så torde den måhända i första ögonblicket. förefalla: obefogad så till: vida som universitetsstatuterna ej omtala eller åt konsistoriet medgifva någon rättighet att,i ett fall sådant som-det förevarande, öfverflytta -examensskyldigheten från en professor på en annan. Men med inhemtad närmare kännedom om göromålens fördelning mellan de olika kemiska-professionerna i Upsala finner man. j. att hr Richerts anhållaw ej blottär berättigad. utan till och med af egenskap: att böra föranleda en rationellare fördelning af nämnda göromål. Då nemligen de, som idka kemiska studier för med. filos. och filosofie kandidaten. med rätta hemfalla under professor Svanbergs ledning, böra deremot obestridligen de, som studera till. bergsexamen, och för hvilka mineralanalysen utgör hufvudsak, undervisas och examineras af professorn i mineralogi och geologi, hvars laboratorium företrädesvis är afsedt för; deras laborationer. En följd deraf blir lärjungarnes till antalet jemna fördelning mellan lärarne, och professor Svanberg får så mycket mindre anledning att klaga, som derigenom hans undervisningstunga betydligt lättas, och dessutoni emot en. sådan ändamålsenlig anordning intet hinder förefinnes i gifria föreskrifter, enär ingenting blifvit stadgadt om hvem om rätteligen bör examinera till bergsexamen. Att döma af det sätt, på hvilketb: Richert: formulerat sin anhållan. vill det ock synas som om ban för densamma lagt dette förhållande till grund. Hän anhåller neroligen, att konsistoriet måtte vidtaga sådan åtgärd, att hans insigter blifva bedömda afannan lärare än kr Svanberg?. Men den åtgärd, han afsett, kan tydligen ej. vara något annan än:den, hvilken detyligger inom konsistoriets makt att. vidtaga, nemligen den, .såsom vi nämnt, både riktiga och ändamålsenliga åtgärden att låta blitvande belgsmänexamineras af professorn i mineralogi och geologi. Också lärer bland. dem, som studera til! bergsexamen, fråga blifvit väckt, att deron hos konsistoriet anhålla. Beträffande vidare hvad hr Richert anfört mot professor Svanberg--om dennes-sätt att : allmänbet sköta sina åligganden såsom -professor i kemi, så synes han. dermed mindre haft för afsigt att direktanklaga hr professorn än att motivera den bestämdhet, hvarmed han förklaratssig ej bädanefter vilja. hafva -med hr professorn att skaffa. ; Efter hvad vi, med visehet hört uppgifvas,. lärer emellertid: hr Richerts anmärkningar, så skarpa de ock mi I förefalla, ingalunda vara öfverdrifna.. Det är allmänt bekant, att det var under professor Svanbergs öfverinseende som med stora kostöader det nya kemiska huset i Upsala uppfördes. Om. dervid all. möjlig omsorg användes på inredningen af den rymliga! boställsvåningen, egnades deremot nog liten uppmärk: samhet åt det bufvudsakliga ändamålet med institutionen. Professor Stenberg, som använde den erfarenhet, han under vidsträckta resor förvärfvat, på att först i Stockholm och sedan i Upsala inreda Iaboratorier, som kunna Å mäta sig med de bästa sådana, skulle utan tvifvel ställt sin erfarenbet och sma insigter nen mr ov lead DM -— Mom En ES a Fe ft KR SR ng RN RN