Aftonbladet – 29 september 1859, sida 2

skade härföraren det förtroliga namnet — har blifvit mördad Ett utrop af fäsa och tvifvel frambröt från Don Carlos och hans ministers läppar, så hemsk och otrolig syntes dem denna angifvelse: Mördad! upprepade prinsen. Af hvem? Ett dussin röster uttalade Sanchez nami. Det är icke möjligt. Han kan ej våra ett sådant vilddjur. Hvem anklagar honom? Det gör jag, svarade grefven, i det han steg fram, och jag gör det till följd af denne läkares förklaring, tillade han och visade på doktor: Curry, som jag hitfört i hopp ati kunna rädda min väns lif. Han är engelsman, anmärkte biskopen af Leon med någon tvekan i rösten. En misstanke, sir, som ljuder underligt från edra läppar,, svarade Lili. Få personer hafva dock emottagit mera öfvertygande bevis på huru troget engelsmän tjena den sak de en gång åtagit sig. Han kan dock bedraga sigo, tillade prelaten. Här kan intet misstag ega rump, inföllo flera af de närvarande officerarne, ty sorgen hade kommit dem att glömma all rangskilnad: Sanchez har flytt till christinos. Detta förhållande var ännu mera bevisande än de vetenskapliga grunder, hvarpå skotten stödde sin anklagelse; och inför den älskade chefens liflösa kropp drogos hundrade värjor och afgåfvos lika många eder att hämnas honom. Djupt uppskakad genom denna upptäckt, drog: sig Don Carlos tillbaka från dödsrurmmet, stödd på sin ministers arm. Mördaren, somrhade flytt til guvernöred i Bilbao, grefve Mirasöl, mediörde underfättelsen om Zumålacarreguis död. Han hade. som vi sett, tagit sådana mått och steg, alt intet tvifvel kunde uppstå om det slutliga re: sultatet, Christinos. emottogo dödsposten med