Aftonbladet – 28 september 1859, sida 3

n uppå. -landskapets -försköning,. skulle, kunna n janses bero — parkkonsten — af den. synat -) mig här i Holland spåren temligen mycket försvinna uti landtbrukets egerf konst. Hol ländarne hafva väl varit bland. jordens störilsta konstnärer i fråga om att skapa sjelfva 1 I jorden, att ur vattnet låta sin jordtorfva träda I fram i solen att blifva behaglig -och bördig. i Med detta arbeteäro de än i dag sysselsatta, rv l och nu kanske mer än någonsin, om man ertiinrar sig det nyligen fulländade arbetet med . I Haarlemersjöns uttappning härute och de dertligenom vunna 40,000 tunnlanden odlingsbar -j mark. Inför sådana storartade arbeten för; svinner parkkonstens lilla verksamhet till en I obetydiighet. Holländaren är dessutom mera i nyttans än skönhetens dyrkare. Möjligen tycker han om vackra träd; men jag är säker på, att han. tycker ännu mer om sitt platta I jordstycke med deromkring löpande vattengraf. Dessutom, tror jag, bar han visat mera sinne för en vacker tulpan än, för ett vackert träd. Hans vackra kor och hans präktiga qvarn bland de evigt samma pötarne äro honom det vackraste han kan önska sig. Och det slags vackra i naturen, som det särskildt blifvit trädgårdsodlarens uppgift att bearbeta, detta vackra tycker han gerna om att se — i krukor. Blomsterkrukorna. spela . derför hos bolländaren en ej obetydlig:roll. Består ham sig också endast några qvadratalnar gräsmatta: utanför sin boning, så skall;han dock . gerna ha några växter derpå — växter i baljor. ock krukor aldrig att förglömma. Man finner alltså icke naturen lika ofta. vid de små holländska gårdarne hafva under-gått någon konstbehandling, såsom man. finner: det i Tyskland och England, -hvarom redan jernbanstationerna i dessa länder vittne. Holländaren liknar i detta fall skotten och belgiern — och den vegetation, som omgifver gårdarne, är nästan uteslutande landtmannens eget verk. Den är också till följderna enkel och enformig. . Trädvegetationen synes endast vara till för nyttans skull. Den uppträder derföre helst i form af bäckar, -trädrader utmed: kanaler och vägar, samt i unga skogar, sådda eller. planterade i stycken, med rakliniga kontwyrer. Kring de mindre menniskoboningarne på bygden stå endast några-träd, vanligen pilar, i behaglig, tillfällig, men snygg oordning. Men finnas då inga större trädscenerier; inga: större parker, som-någon gång afbryta. ernformigheten ? Jo visserligen, men, ej många,, — åtminstone ej så många som man möjligen. skulle förmoda — såvida jag på min färd va-rit i tillfälle att finna det. Parkerna äro dyra saker. Det är endast ri-kedomen: som ger dem tillvaro. Nå ja! Hol-. land är ju ett rikt land; åtminstone ett:länd: med mycket rikt folk uti. Ja, och derföre: finnas också parker, men de äro liksom samlade endast på -vissa punkter. Man-finner: dem mest utanför städerna såsom bihang; till! de rika stadsboernas villor och för öfrigt vidi de rikare godsegarnes slott. . Vid Arileim;, Haarlem, Haag och Utrecht ärode större: ohaussgerna bäddade i parker. De utanför Arn-heim belägna slotten, Hartjesberg, tillhörigt: baron van Heckeren, och Rosendahl; tillhö-rigt hr van Pallandt, äro omgifna af gam a. betydliga parker. Haag, modernt och ståtigt, bar en af Europas största och vackraste vildparker att bjuda sin befolkning på o.s.v. Ven när frågan gäller i allmänhet naturen och dess försköning här i Holland, såmåste nan; hur gammal än odlingen är, ochhur nan än derför vill föratsätta mycken parkon t utöfvad der, likväl i allmänhet stana vid den slutsats, att man i Holland icke ostar mycket på sinnatur i den vägen. Jen är rik och yppig och mjuk och saftig llräckligt ändå i sin enkelhet. Ochenfornigheten är icke ett fel i holländarens ögon. ag tror han nästan tycker om den ju enfornigare den är.