Aftonbladet – 27 september 1859, sida 2

IUVTLEVS GL IBOIBRIILE ICE VETTIG ALAGIT UTLGEN bibehållande af den kollegiala formen, så att förvaltningscheferna ensamt skulle ega beslutanderätt och ledamöterna, hvilkas antal under öfverläggningarne skulle inskränkas till tvenne. således blott få med chefen eller arbetsafdelningens ordförande ingå i rådplägning om beslutet. Hr von Hartmansdorff åter ansåg kollegierna i andra instantien böra bibehållas vid deras oberoende form och den hufvudsakliga befattningen de för närvarande innehafva, samt ega särskilta presidenter, men uppgjorde i öfrigt en förändrad plan för deras organisation och benämningar, nemligen 1:0 krigskollegium med 7 ledamöter och tre fördelningar; 2:0 sjökollegium med 5 ledamöter och tre fördelningar; 3:0 ecklesiastikkollegium med 6 ledamöter och två fördelningar; 4:0 näringskollegium med 6 ledamöter och två fördelningar; samt kammarkollegium med 9 ledamöter och tre fördelningar. Ensamt tullverket skulle ställas under styrelse af en generaldirektör, med beslutanderätt och tvenne föredragande och rådgifvande ledamöter: Detta betänkande öfverlemnades till 1823 års ständer, hvilka för ärendets vidare behandling tillsatte ett särskilt utskott, hvilket blard annat föreslog följande hufvudgrunder för en ny organisation nemligen: Att i spetsen för hvarje förvaltningsgren bör stå en chef, som har tillsyn öfver verkställigheten af konungens beslut och förmanskap öfver alla under förvaltninger lydande embetsverk och auktoriteter, med skyldighet att i allt hvad till dess omfattning hörer eller dermed gemenskap : eger med sådan uppmärksamhet följa ärendena, att han af deras gång alltid må ega öfversigt och städse vara i tillfälle att derför göra konungen eller rikets ständer redo. Att således alla förvaltningscheferna böra vara ledamöter och föredragande inför konungen i statsrådet, i följd hvaraf en förändrad organisation. af statsrådet måste i grundlagsordning föregå. Att förvaltningscheferna böra ega: a) att på samma sätt som justitiekansleren vid vitesansvar ålägga underlydande embetsmän afgifvandet af infordrade förklaringar och underrättelser; d) att utan föredragning inför K. M. besvara förfrågningar rörande verkställighet af utfärdade Tförfattningar och anbefallda åtgärder; c) att, när de så för godt finna, öfvervara dem underordnade kollegiers och embetsverks rådplägningar och arbeten samt taga kännedom af deras. protokoll och öfriga handlingar, likväl utan rättighet att i öfverläggningarne deltaga; och d) att, när de så nödigt pröfva, bestämma hvilka mål inom de underordnade embetsverken böra företrädesvis framför andra till skyndsammare afgörande företagas. Slutligen hafva komiterade ansett alla pröfningsåtgärder inom kollegierna böra underkastas fleras samfäldta behandling, men deremot sådana, som blott fordra verkställighet af regeringens eller domaremaktens beslut, eller af taxor, reglementen eller andra -bestämda föreskrifter, öfverlemnas åt enenda. I: afseende på kollegiernas organisation föreslogs egentligen endast den förändring, att bergsoch kommerskollegierna borde förvandlas till kontor med en chef, som biträddes af en sekreterare och en kamrerare. Detta särskilta utskottets betänkande, hvilket tillika föreslog en förändrad organisation af konungens statsråd, så att detta skulle bestå af 7 statsförvaltningschefer, föredragande hvar och en inom sitt departement, föranledde, som bekant är, det förslag till departementalstyrelse, hvilket, i grundlagsenlig ordning beredt, vid 1840 års riksdag antogs af rikets ständer och konungen. Sedermera har mellan konung och ständer, i fråga om statsförvaltningens sammansättning, bufvudsakligen endast förekommit: a) att rikets ständer förkastat. K. M:ts proposition om bergsoch kommerskollegiernas förändring till s. k. öfverstyrelser, uti hvilka förvaltningspersonalen . skulle beståaf en allena beslutande -chet och rådgifvande departemental föredragande med reservationsrätt; 0) att enligt rikets ständers och konungens beslut bergskollegium blifvit indraget oeh ditbhörande ärenden blifvit öfverfiyttade till kommerskollegium; samt slutligen att sedan rikets. ständer ansett ett centralförvaltningsverk äfven för. ecklesiastikärenden vara behöfligt och hos regeringen anhållit om förslag till inrättande af ett-sådant, K. M:t, vid föredragning häraf i Oktober 1855, funnit samma skrifvelse icke föranleda till någon åtgärd. I afseende på resultaterna af de ofvannämnda I komiteoch utskottsarbetena har komiten visat sig öfvermåttan frikostig, då hon tillskrifvit dessa komitgarbeten icke: blott den år 1828 af regeringen utfärdade författning, angående skiljande från rikets styrelseverk och öfverflyttning till allmänna domstolar af åtskilliga tviste-, brottoch utsökningsmål samt en förändrad orgänisation af -konungens statsråd jemte .de författningar, som dermed ega sammanhang, utan äfven nästan alla de sednare 30 åren vidtagna reformer i den ekonomiska lagstiftningen, t. ex. en friare jernhandtering, den i fabriks-, :handtverksoch handelsordningen stadgade näringsfrihet, den nya grufvestadgan, författningen om fri kolhandel och försäljning af landtmannavaror, den friare tullagstiftningen, räntepersedlarnes förenkling samt ändring i sättet för hemmansräntornas och kronotiondes utgörande, afskaftande af 28 små särskilta uppbördstitlar, t. ex. spinnhusafgiften, ollongälden, halmstädjan etc. etc.; samt slutligen inrättande af kommunalnämnder och afr-en statistisk byrå, indragning af nummerlotteriet, dykerikompaniet och hallrätterna m. m., hvilket allt hänföres under särskilta reformrubriker till ett antal af 70! Om vi icke orätt minnas, äro numera alla de män, hvilka deltagit i de ifrågavarande komitgarbetena, redan döda och begrafna, men la ad -— Am me ok ER EI ER nr UA