Aftonbladet – 26 september 1859, sida 3

vid turnipsodling. Sedan erfarenheten ådagalagt fosforsyrans stora vigt såsom gödningsämne, hafva en mängd fabriker för beredning af sur fosforsyrad kalk blifvit anlagda. Men vid köp af nyssnämnda gödningsämne har man hittills fästat alltför ringa vigt vid skilnaden i verkan och värde af den olösliga och lösliga fosforsyrade kalken. Värdeskilnaden Jär likvisst så stor, att då i England 1000 Jaf det olösliga fosfatet betalas med 177,, högst 2 pund sterling, så betalas samma vigt af det lösliga vmaed 12 pund sterling. Boussingault har anställt intressanta undersökningar rörande växtmyllans verkan på veI getationen, och dervid gjort flera märkliga iakttagelser, för hvilka hr Nathhorst redogjorde; men hvilka vi likvisst icke tilltro oss att med tillräcklig fullständighet ur minnet återgifva. . Boussingault drager af de gjorda iakttagelserna den slutsats, att hvarken den kemiska sammansättningen eller de fysiska egenskaperna äro tillräckliga för att, stödd endast på dem, grunda ett säkert omdöme öfver jordens fruktbarhet. Man måste alltså. för att kunna afgöra detta med någon wvisshet, taga sin tillflykt till direkta observationer; man måste odla en växt på den jord, som är i fråga, och iakttaga med hvilken krafi den utvecklar sig. Sedan kommer analysen till hjelp för att angifva beskaffenheten och qvantiteten af de förbrukade elementerna, och detta innebär en ny bekräftelse på den åsigten, att framstegen i åkerbrukskemien måste åstadkommas af jordbrukaren och kemisten i förening. Att tillgången på vatten och luft äro tven-. ne hufvudvilkor för all kraftig vegetation. det känner en och hvar, men deremot icke att båda måste vara af sund beskaffenhet och att denna vidmakthålles till icke obetydlig del genom deras cirkulation. De festa tro, att blott växtens blad behöfva luft, och blott dess rötter vatten; men visst är att båda behöfva beggedera. Genom grunddikning har det lyckats både att afleda det för vegetationen skadliga, på djupet stillastående vattnet, och att bereda luften tillfälle att intränga i jorden ända till växternas rötter. På vigten af detta sednare moment har uppmärksamheten blifvit riktad af den bekante kemisten Barral uti en till centralåkerbrukssällskapet i Paris ingifven skrift om grunddikningens verkningar, och han framhåller dervid att bland dessa är den af stort inflytande, att den (grunddikningen) förser jorden med ett nytt, fruktbarheten befordrande ämne, i det att den genom inledande af luft gagnar och underlättar jordens förmåga att absorbera syre. I sammanhang härmed har man föreslagit, att vid grunddikning använda tegelrör af större diameter, för att på det sättet bereda luften tillträde till jordlagren, och man har till och med föreslagit att i jorden nedlägga särskilta luftrör. Framtida erfarenhet kommer att afgöra dessa åsigters riktighet. Äfven i afseende på djurens underhåll och förädling hafva intressanta forskningar blifvit anställda. Den fördelaktigaste proportionen mellan de qväfvehaltiga och qväfvefria ämnena uti det för husdjuren afsedda fodret utgör fortfarande föremål för undersökning både på vetenskaplig och praktisk väg. Uppmärksamheten har ytterligare blifvit ökad på det uti de qväfvefria foderämnena befintliga växtfettet, hvilket befunnits hafva en förmåga att disponera djurorganismen till fettbildning. Doktor Cruslus har i 2:dra häftet af Die landwirth-: schaftlichen Versuchs-stationen redogjort för verkställda utfordringsförsök, genom hvilka blifvit ådagalagt, att det på växtfett rikaste fordret verkade starkast då det tillika. var rikt på qväfve, under det att vid utfodringen med de icke feta ämnena af samma grupp de bästa resultaterna erhöllos genom en : samtidigt hög procent af kolhydrater. Den rätta proportionen af växtfett i fodret, kan välicke ännu med visshet bestämmas; dock kan man antaga, att t. ex. för ett djur af 100 18 lefvande vigt är 1, I fett för litet, men 17, T: icke för mycket. Detta står i en märklig öfverensstämmelse med de i England begagnade gödningsmetoderna, der man till och med funnit det vara särdeles fördelaktigt att begagna rofolja i fodret, och ett stort antal farmers odla lin, utan någon annan vinst deraf, än att kunna erhålla en mängd af det oljrika fröet till kreatursfoder. — I sammanhang härmed omförmälte hr Nathhorst de af Paijen, Boussingault, Lonce de Laveryne och flera andra . utmärkta kemister vid centralåkerbrukssällskapets i Paris sammanträde i sistlidne December månad meddelade iakttagelser rörande hafrans fodervärde. Deraf hade inhemtats, att hafran innehåller tre gånger så mycket växt-. fett som kornet eller hvetet, och dessutom ett egendomligt aromatiskt ämne; att nyssnämnde feta ämnen göra henne tjenligare till utfodring i ett kallt klimat än korn eller hvete, hvarföre mant. ex. i Algier heldre använder korn än hafra till hästarne; att hafran med stor lätthet assi-, mileras och ingår i djurorganismen; att detta . sädesslag i England anses för en högst stärkande föda för både menniskor och djur;. och att man i Skottland har funnit, att barn, : uppfödda med hafregröt, voro friskare och starkare än andra, hvarföre också detta sätt att uppföda dem allt mera sprider sig, m.m. Foderämnenas sammansättning bestämmer dock icke ensamt deras värde; sjelfva beredningen utöfvar äfven ett vigtigt inflytande. Efter komparativa försök och samlad erfarenhet har en fransman — om vi ej hörde orätt: Jamet — i en förträfflig skrift sökt ådagalägga, att vid uppfödandet af unga djur verka allt för vattniga födoämnen högst menligt på deras helsa och utvecklino. så att man allde