Aftonbladet – 26 september 1859, sida 3

jag vågar boppas att mina ord skola väcka honom ur hans säkerhet, så skall detta försök dock göras. Harold och hans vän skulle gerna hafva velat åtfölja grefven, som icke innehade någon militärpost inom armen, men hedern och pligten qvarhöllo dem på deras plats. Ni vill ju snart gifva oss underrättelser ? utropade de. Frukta icke, svarade deras vän dystert; de skola hinna er tids nog. Från den dagen ändrades belägringen till en blokad; fienden vann tid, och i affärernas dåvarande kritiska ställning var vunnen tid detsamma som seger. Carlisternas armå förde nu, jemförelsevis emot förr, ett ganska overksamt lif. Under Zumalacarreguis anförande voro alltid några företag uttänkta af hans verksamma sinne, som spridde död bland christinos leder och gjorde hans namn fruktadt och aktadt. Efter tre dagar återvände Lilini från Durango. De dagligen utkommande bulletinerna om generalen hade varit högst gynsamma. Inom fjorton dagar hoppades man att han åter skulle kunna stiga till häst och återtaga befälet öfver armen. De båda vännerna blefvo derföre öfverraskade och nedstämda, då de fingo se grefven med ett dystert utseende och pannan djupt fårad af oro och bekymmer. Såret är i sig sjelf obetydligt, sade han, och dock oroar mig dess utseende. Jag är dessutom öfvertygad, att feber infunnit sig, till trots för alla doktor Sanchez försäkringar om motsatsen. Karlen är endast en charlatan, om icke någonting ännu värre,, tillade hån med halfhög röst; ty liksom de festa ädelsinnade menniskor, tvekade att yttra en misstanka, som kanske ej hade. någon annan grund än hans egen oro för den mans lif, som han så högt aktade.