Aftonbladet – 26 september 1859, sida 2

Den vänliga vink, som kejsar Napoleon låtit genom Monitören gifva franska pressen, att någon utvidgad tryckfrihet alldeles icke är att förvänta, bar i allmänhet mottagits med stum undergifvenhet af de franska tidningarne. Endast La Presse har, med anledning af förklaringen i Monitören, tillåtit sig följande anmärkningar: Monitören har talat: Något nytt dekretrörande pressen kommer ej att utfärdas; ingenting ändras i 1852 års lagstiftning; tidningarne ha tillräcklig frihet att diskutera regeringens handlingar och upplysa den allmänna meningen; de, som göra anspråk på större frihet, äro, utan att veta det, organer för de fiendtliga partier, som gerna ville omstörta statsförfattningen och samhällsordningens grundvalar. Detta är hyad Monitören upplyser tidningarne om. Vi vilja ej fråga, om det ej är att tillägga såväl pressen som de fiendtliga partierna en alltför stor vigt, då man antager att den förra kan beväpna de senare med en för dylika resultaters ernående tjenlig kraft. Om vi talade i regeringens i amn, skulle viej framställa benne såzom den der berodde af några penndrags gunst; men detta är ej vår mission, och Monitören bör sjelf bäst kunna bedöma hvad han yttrar och hvad han vill yttra. Nåväl, då man tillerkäpner oss friheten att diskutera regeringens handlingar och Monitörens not obestridligen är en officiel handling, så vilja vi taga oss friheten att fäRE NEA Sn AVSEDDA 22 ATITSETNSNIL INÅT