Aftonbladet – 22 september 1859, sida 3

som sagdt är, fruktlösa. Hon skulle skrifva till generalen, och hon ville väl se, om han skulle våga bryta upp hennes bref också, såsom han hade gjort det med hennes kära frus; hon skulle skrifva till sin minister för att begära hans beskydd — till en magistratsperson och stämma honom för detta våld, så grymt, så upprörande, så förskräckligt; och ändade slutligen sitt tal med att flera gånger utropa monsire med den största hänförelse. Ett sådant väsen för det man piskade upp en negerpojkel utropade herrn i huset i en ton af det djupaste förakt, då fransyskans flödande tunga ändtligen tröttnade och han kunde få yttra ett ord. Hon har också blifvit smittad af de bär engelsmännen — ingen frihet — bara fördomar! Vi skulle doppa den qvinnan i tjära och fjäder,, tillade han, vänd till Albert Mortimer, i nya verlden, som kunde nedlåta sig nog att bli förtrolig med en sådan mahognyfigur som Goroo. Skulle ni doppa mig i tjära och fjäder, sir? skrek kammarjungfrun; i tjära och fjäder! O mon dieu! Jag skulle just vilja se den man, som vågade det. Jarracherai ses yeur! Jag skulle rifva ut hans ögon, båda ögonen! Väl vetande att denna ordvexling var en af de scener ur det husliga lifvet, hvari ingenting var att vinna, men mycket att förlora, gjorde Albert Mortimer ett hastigt slut derpå genom att föra sin värd till biblioteket, der han strängt bannade upp honom för hans dårskap att framkaNa en tvist med sin fru. Du bar nu uppnått en viss värdighet genom ditt gifte med general Treläwneys dotter..in ,Fördömme den värdigheten ! afbröt hans bundsförvandt med rå häftighet,